Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Runebergs förebilder. 77
ungdomsåren läste han öfver hufvud taget endast för att finna stimulus
för sin egen produktion — endast intresserande sig för hvad som.direkt
ingick i hans egna tankeserier, för hvad han omedelbart hade bruk för.
För öfrigt var han alltid mycket noggrann i valet af sin
läsning. Lings Åsarne lade han strax bort, emedan han fruktade, att
de dåliga hexametrarne skulle skada hans eget öra för versen. Fann
han däremot en bok, som tilltalade honom, läste han den så
omsorgsfullt, att han gjorde den helt till sin egen.
Hela detta hans förhållande till boken hvilar på en bestämd
princip, hvilken han formulerat en gång, då han ville gifva den
unge Topelius ett godt råd: läs litet och var framförallt trogen mot
dig själf. Allmängiltig är denna princip ingalunda. En Goethes,
en Voltaires eller Walter Scotts produktion skulle varit en
omöjlighet, om de följt en dylik regel. Goethe uttrycker någonstädes
ungefär samma tanke, men på ett allmängiltigare sätt, då han om
en särskildt harmonisk period i sitt lif säger: det var lyckligt, att
jag aldrig fick flera intryck än jag kunde produktivt använda. Här
är förhållandet exakt angifvet mellan emottagandet och utgifvandet.
Men det råd, som Runeberg gaf Topelius, hade han själf följt
genom hela sitt lif, och det passade för honom, som mera uttryckte
känslor än tankar.
Redan detta, att han så föga rör sig inom tankens sfärer, gör
det svårt att upptäcka hans förebilder. Lättare blir det icke
därigenom, att han länge gömmer på det emottagna. Han bär länge
sina motiv inom sig, innan han slutligen utformar dem. När det
främmande slutligen åter framkommer, är det helt förändrat, och
bär uteslutande prägel af Runebergs egen naturell. Därför är det
så ytterst sällan, som man hos Runeberg påträffar detaljer, med
hvilka man kan påvisa hans skrifters sammanhang med främmande
författares.
Det finnes två sätt att imitera. Det ena består helt enkelt
däruti, att man mer eller mindre i detalj upprepar och efterapar
förebilden. Det senare däremot fordrar, att skalden intränger i själfva
förebildens mening och liksom inifrån tillägnar sig honom. Det
senare är Runebergs sätt; han efterapar aldrig.
Dessa allmänna anmärkningar gälla emellertid icke för
Runebergs ungdomsdiktning. De olika bestämmande förebilderna för
Blåa bokens dikter såväl som för lyriken i 1830 års diktsamling (dess
första afdelning och Svartsjukans nätter) äro ytterst påtagliga; jag
skall därför i detta sammanhang endast påpeka ett och annat lån,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
