Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84f Johan Mortensen,
nya förbindelser. Det är egentligen endast Atterbom, Hammarsköld
och den närmaste kretsen omkring dem, som afbryter all förbindelse
med Frankrike. Däremot fortlefde den franska smaken genom den
äldre generationen af skalder såsom Tegnér m. fi., och huru den
fanns kvar äfven i yngre generationen, är lätt att visa genom ett par
exempel. Så t. ex. är den bild, som Stagnelius gifver af sin
läsning i elegien 1815 lika mycket fransk som tysk. Han läser
M:rne de Krüdener och Chateaubriand lika väl som Schlegel,
Oehlenschläger och Ling. Ännu mera betecknande är det, när
Vitalis i ett bref rekommenderar sin vän Nicander studiet af den tyska
litteraturen, och såsom en lämplig ingångsport rekommenderas honom
M:me de Staels De VAUemagne. Och slutligen Almqvist, den ende
af den yngre generationen, som följde Atterbom i spåren och som
obestridligen är i hög grad tyskbildad, står dock ända fram till 1816
öfvervägande under franskt inflytande — något som äfven delvis
förklarar, att han efter 1830 åter snabbt vänder sig emot Frankrike.
Men dessutom vidmakthölls det franska inflytandet i Sverige
af de politiska förhållandena. Naturligtvis var det icke utan
betydelse, att en f. d. fransk marskalk satt på den svenska tronen, och att
många fransmän, ofta betydande personligheter, passerade landet. Så
t. ex. M:me de Stael. Dessutom anknöt, ungefär samtidigt med att
fosforisterna predikade skiijsmässa med den franska kulturen, det nya
politiska partiet, liberalismen, omedelbart till franska förhållanden.
Den svenska liberalismens utveckling är i mångt och mycket buren af
den franska liberalismen, liksom den bär dess namn. Senare fram
på fyrtiotalet, då den politiska rörelsen vändt sinnena från
romantiken, sker äfven på litteraturens område en återknytning till det
franska: det är icke minst franska förebilder, som bestämma
journalistikens och romanens karaktär. För att komma upp till det ideal
som föresväfvade fosforismen, det är en uteslutande tysk smak, måste
vi gå fram till femtio- och sextiotalets litteratur: Viktor Rydberg är
just den typiske representanten för ett uteslutande tyskt inflytande
och med bestämd motvilja för fransk kultur. Runeberg intager
däremot så många år tidigare samma ståndpunkt.
Däremot står Runeberg i stort sedt under samma konstellation
som den tyska klassiska litteraturen. Och det förefaller mig, som
om det vore af en viss vikt att fastslå denna enkla sats. Ty
visserligen påpekade redan den första svenska kritiken likheten mellan
Runebergs hexameterdikter och de tyska, men Runebergs egna
muntliga och skriftliga utsagor angående dessa dikter har sedan vilseledt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
