Print (PDF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Runebergs förebilder. 89
Det ligger en afgrund mellan Runebergs första och andra
diktsamling. Den första är ännu i mångt och mycket sökande och
omogen och i formens fasthet låter den icke jämföra sig med den
andra. Beror månne icke den senare diktsamlingens större
fulländning på ett fördjupadt studium af Goethe ? Visserligen visar det sig
icke i ett direkt imiterande af honom, långt därifrån, Runeberg är
här fullt själfständig, men det finnes flere dikter som äro
Goethe-artade till motiv och uppfattning och genom det exakta, kortfattade,
äktlyriska återgifvandet eller snarare koncentrerade antydandet. En
sådan dikt som Serenad erinrar t. ex. icke så litet om Goethes
Die schane Nacht. Likheten ligger visserligen icke i motivet,
knappast heller i behandlingen, men jag skulle vilja säga, att Goethes
dikt framkallat en liknande hos Runeberg. Eller äro icke själfva
titeln och det halft skälmska i utförandet (hvilket hos Goethe skulle
varit ännu mera skälmskt och ystert) i Akta, då är guden nära,
äkta Goetheartade ? Ingen kan öfverhufvud återgifva en hel
historia så kort och på samma gång så rikt som Goethe.
Runeberg täflar med honom i sådana dikter som Hvem styrde hit din
väg? eller Den enda stunden, denna så äkta Runebergska skapelse,
men dock knappast tillkommen utan kännedom om den tyske mästaren.
Är det månne icke just genom Goethe, som han befriat sig från det
småaktiga och söta som vidlådde hans tidigare manér, ett arf från
Franzén, och hvilket gifver en helt annan storhet åt andra samlingen
af idyll och epigram än åt den första. Detta Goethe-inflytande på
Runebergs lyrik, tyckes det mig, vinner i sannolikhet, om man
betänker, att det ett par år senare, såsom skall visas, tydligt låter spåra
sig i Hänna. Med andra ord, det har säkerligen nått sin höjdpunkt
i början af trettiotalet, då Runeberg äfven sysslade med sina
hexameterdikter.
Att Runebergs antikiserande direkt eller indirekt sammanhänger
med den af Voss och Goethe företrädda riktningen, låter klargöra
sig redan genom en allmän utredning — således utan att man
behöfver ingå på tillfälliga lån, hvilka kunna förekomma i dikterna.
Vanligen svarar man: Runeberg har icke inspirerats af de tyska
hexameterdikterna men af antiken. Det är så tillvida sant, som
själfva urmodellerna till FAgsJcyttarne och Hanna äro att söka
i antiken. Han har lärt att göra sina hexametrar af Vergilius,
och det är Homeros och Theokritos, som i viss mån ligga bakom
denna hans diktning. Men imitera är icke endast att afskrifva, det
gäller öcksa att uppfatta en eller flera sidor hos modellen; att helt
Samlaren 1904., 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
