Print (PDF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Rimebergs forebilder. 91
hos densamma. Antikiserandet blef således ett speciellt utslag af
det allmänna intresse för olika länders folkdiktning, som Herder
väckt till lif; det var öfver Ossian som man nådde till Homeros,
och länge gjorde man icke någon djupare skillnad på dessa båda
skalder. Det är fullt typiskt för tidsandan, när den unge Werther
ströfvar omkring med Homeros i den ena fickan och Ossian i den
andra.
Vi finna således, att Voss och Goethes antikimitation är af en
viss speciell art, egendomlig för ett visst historiskt ögonblick, under
hvilket den framväxt ur lefvande faktorer. Om vi icke vilja antaga,
att Runeberg ånyo funnit hela detta uppfattningssätt — och huru
skulle han kunnat det, när de faktorer, ur hvilka denna tidsanda
framgått, redan voro borta — så äro vi fullt berättigade att säga, att
direkt eller indirekt återgå Runebergs hexameterdikter
till den tyska klassiciteten; när vi dessutom vid ett närmare
studium af själfva dikterna påträffa åtskilliga detaljer, som återfinnas
i de tyska dikterna, kan det icke vara tvifvel om, att mellan
Runeberg och Voss och Goethe har en intimare beröring ägt rum. Det
närmare förhållandet mellan de tyska skalderna och Runebergs
Elg-skyttarne och Hanna skall längre fram angifvas.
Förhållandet till den tyska klassiciteten är det viktigaste
utom-skandinaviska inflytande, som inverkat på Runeberg under själfva
ungdomsåren. Men det finnes äfven andra. Om den roll, som de Serviska
folksångerna spelade, är det onödigt att orda, då denna fråga redan är
fullt belyst. Utan intresse vore det däremot icke att behandla
Runebergs förhållande till Hegel, af hvilken han helt säkert i ett eller annat
fall tagit intryck, om han ock öfvervägande förehåller sig sceptisk
mot hans högre spekulationer. Likaledes vore det ett mycket gifvande
fält att undersöka Runebergs förhållande till Shakespeare, hvilket är
af väsentlig art, och till Ryron, hvilket icke är obetydligt. Ett och
annat skall i det följande sägas angående dessa förebilder; någon
tillnärmelsevis uttömmande behandling kan emellertid icke här lämnas.
Däremot finnes det ytterligare en författare, som utöfvat ett
stort och allmänt inflytande på Runeberg, men hvilket man
märkvärdigt nog alldeles förbisett. Denne författare är Walter Scott x.
1 Det nämnes i Runebergs biografi, att han var en stor beundrare af W.
Scott; hvilken ifrigt lästes i Lördagssällskapet. Likaså har Rydqvist i ofvan anf.
artikel en jämförelse mellan båda. Gygnaeus nämner i sin anmälan af Nadeschda
såsom Runebergs ledare i konsten att beskrifva (»måla ytor», såsom han
uttrycker sig) W. Scott och Almqvist. (Se Strömb., 4: 1: 355.) Topelius antyder i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
