Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 Johan Mortensen,
Men det stod vid min sida en man, som sopade flitigt
vägen och sköt med sin kvast den ymniga smutsen i högar.
Mer än en dylik allmän likhet med Voss kan icke påvisas i
Runebergs Elgshijttarne. Voss representerar också, såsom jag redan
sagt, på sin höjd ett genomgångsstadium i Runebergs konst.
Att han emellertid studerat Voss manér, därom kan intet tvifvel
råda. Äfven om han nu icke läst Voss själf, så har han i hvarje
fall känt honom genom Franzéns bearbetning af Den sjuttionde
födelsedagen. Detta bestyrkes säkert genom den ofta anförda likheten
mellan slutet af denna dikt och Hanna: i båda dikterna väckes den
gamle fadern ur sin middagsslummer af dotterns kyss. Men likheten
med Voss framträder äfven otvetydigt i första utkastet till Hanna
(skrifvet 1827), Förlofningen. Angående denna likhet skall jag nöja
mig med att anföra Strömborgs ord (anf. a., 3: 334): »Om man vill söka
något särskildt mönster till Förlofningen, torde man finna ett sådant i
Franzéns bearbetning af Voss ’den sjuttionde födelsedagen’, om*hvilken
densamma erinrar icke blott därigenom, att äfven här i början af
stycket är fråga om en ’sjuttionde födelsedag’, utan äfven genom
åtskilliga andra yttre likheter, såsom den gammalmodiga länstolen,
på hvilken ’Valter den gamle satt med händerna knäppta’, lutad
öfver sin postilla, och i hvilken han slutligen insomnade, hyllan med
dess käril, slipade glas och porslinsmuggar, motsvarande skänken i
Förlofningen, det ’präktiga ekskåpet’, hunden Burder, släden, som
’slingrade utför backen’ o. s. v.». Som man finner, just sådant som
utmärker Voss manér. När. sedan Strömborg försöker bortförklara
likheten genom att tillägga: »Dylika saker borde dock Runeberg sett
å de prästgårdar, å hvilka han vistats, utan att behöfva söka dem
i Voss af Franzén bearbetade dikt, om hvilken Förlofningen i öfrigt
erinrar hvarken till innehåll eller stil», så är detta en förklaring,
hvilken kan stå som ett exempel på, huru orimligt man i allmänhet
resonerar om Runebergs förhållande till sina mönster.
Möjligen invänder man, att Franzéns korta bearbetning af Voss
är bra lite för att förklara en inverkan på Runeberg. Men den är
icke skald, som ej ur två eller tio versrader, som beröra en besläktad
tankekomplex i hans egen själ, skapar en helhet; så säkert som att
en skulptör, om ni visar honom en fot eller en hand,
uppkonstruerar hela den öfriga gestalten. Dessutom är det väl icke alldeles
uteslutet, att han läst andra dikter af Voss. (De lifegna erinra ju
från en viss sida sedt om motivet i Nadesehda.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
