Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Ruuebörgs förebilder. 105
en viss besynnerlighet i språkvändningar och ton, en sak, som gjort att
mången, som blott ytligt gjort bekantskap med hans dikter, ansett honom bizarr,
ja, halft rasande. Ingenting är dock mera falskt. I sina kompositioner
röjer han öfver allt den strängaste konstnärsblick, förlorar aldrig skådningen
af det hela, i huru rik yppighet det än utbreder sig, och har framför allt
egen talang att fasthålla och återge i bild och ord dessa det innersta
väsendets luftiga idéer och känslor, som vanligen flyta såsom blomsterdofter,
då man vill fånga dem och meddela dem åt andra, så förnimbara de än
äro för en sjelf. Hans dikt har derför, med all sin realitet i karakter och
kostym, tillika något eteriskt fint och svärmande, något af en eolsharpas
klara men andelika toner. Härliga äro hans sydländska taflor: den
italienskt glödande Signora Luna; den spanskt ridderlige Ramido Marinesco,
otaliga andra icke att förglömma. Jag skickar er en uppsats af mig öfver
sistnämnda stycke . . .
Det är sällan, som man hör Runeberg uttrycka sig så vackert
om en annan skald. Endast Franzén stod hans hjärta lika nära.
Det bör betonas, att det var romantikern Almqvist, som fängslade
honom, icke revolutionären och tendensförfattaren, ty för sociala och
politiska problem intresserade sig Runeberg föga, äfven om hans
sunda förstånd och hans vida blick på tingen icke svek honom, när
han lät dylika ting faila inom sin betraktelse.
I samma riktning som Almqvists skrifter verkade äfven på
honom Ossian, af hvilken man redan tidigare kan skymta ett eller
annat drag i han*s dikter, antingen det nu är direkt eller indirekt.
Enskilda sånger af Ossian voro ju tidigare öfversatta till svenska.
Nu förnyade och fördjupade han bekantskapen med honom genom
N. W. Arwidssons 1842 utgifna fullständiga öfversättning. Verkan
däraf skulle snart på det härligaste uppenbaras.
Härtill kom nu andra inflytanden af olika art. Midt uti
ensamheten i Borgå förde Cygnæus 1838 till honom en ung rysk
litterör, Jakob Gröt, hvilken lifligt intresserade sig för svensk och
finsk litteratur och sedan öfversatt Tegnér och Runeberg. De båda
männen funno snart hvarandra; början af deras samtal rörde sig
om folkdiktning, ett ämne som låg nära till för dem båda. Därefter
talades om, att ryssarna borde lära känna finska förhållanden,
liksom finnarne ryska. Och slutligen, allt eftersom talet bredde ut sig,
har Runeberg äfven gjort en del frågor om Ryssland och därvid
särskildt dröjt vid Puschkin, Rysslands Byron, hvilken han beklagade
att han icke kände.
Samlaren 190á.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
