Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Johan Mortensen,
misstänksamme Leiokritos. Båda voro i grund och botten faderligt
sinnade mot sina undersåtar, men tvungos af situationen att
snarare visa sig som tyranner. Och finner man icke i Leontes gestalt
ett återsken af Oskar den förste sådan som folket föreställde sig
honom, sådan som det älskade honom, som den milde, ädle och
rättsinnige fursten? Påbörjandet af Kungarne på Salamis faller också
omkring 1844, just då Oskar den förste visade sitt sinnelag mot den
afsatta kungafamiljen genom upphäfvandet af ofvannämnda beslut.
Naturligen är det icke min mening att öfverdrifva betydelsen af denna
likhet och söka gifva någon genomförd jämförelse mellan å ena sidan
Karl Johan och Leiokritos, å den andra Leontes och Oskar den förste.
Betydelsen af denna likhet kan naturligen endast ligga därutinnan,
att Runeberg i denna samtida tilldragelse haft en utgångspunkt för
sitt skapande, ett stöd för sin fantasi vid tillrättaläggandet af ett
motiv. Något nyckeldrama är Kungarne på Salamis alls icke; man
skall förgäfves söka efter mera individuella likheter än de jag
redan påpekat. Hela denna jämförelse förefaller möjligen nutiden
sökt, men man bör å andra sidan icke glömma, huru denna
tilldragelse nästan dagligen sysselsatte sinnena från 1812 ända fram till
1844 och längre1.
Det är icke min mening att i detta sammanhang ingå på
Fänrikarnes tillkomsthistoria, hvilken väl föröfrigt får anses vara i det
närmaste utredd. Blott i förbigående vill jag påpeka, att man
säkerligen i Runebergs sysslande med dessa det sista krigets händelser
och dess hjältar har ett utslag af samma nyvaknade patriotiska
entusiasm, hvilken så kraftigt ånyo slog upp i svensk litteratur i Talis
Qualis och hans samtidas glödande frihetslyrik. Stämningen har
äfven gripit och påverkat Runeberg, men man bör villigt erkänna,
att han gifvit den ett varaktigare och djupare uttryck.
Därmed har jag nått till slutet af denna undersökning. Dess
uppgift har varit att påvisa en serie af konstituitiva likheter och
framhäfva de stora och allmänna påverkningar, som Runeberg
undergått, och därigenom angifva de kulturens råmärken, inom hvilka
man har att söka hans genius. Däremot har det icke varit min
afsikt att i detta sammanhang afskugga dessa olika inflytanden emot
hvarandra, att visa dem förenade till ett organiskt helt och jämte
andra faktorer skapande den Runebergska dikten.
1 I själfva begynnelsescenen af dramat — fiskarescenen — har man säkerligen
en återspegling* af Runebergs eget kära fiskarelif ute på Kroknäs om somrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
