Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Reuterdahls bref till fru Hanna Molbech 1837 — 45. Utg. af Marius Kristensen och Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Reuterdahls bref till fru Molbech. 123
barnsligheter, så må erindras, att det är tolf år gammalt. I skriften
öfver den gamle Hylander tillhöra blott de biografiska
anteckningarne mig. Tegnérs porträtt är det bästa som äges, dock
långtifrån godt. I afseende på svenska Psalmboken bör jag säga Dem
att [innehåller upplysningar om en del psálmister.]
En af de utmärktaste Psalmdiktarne är H. Spegel, Svensk
Erkebiskop i början af förra århundradet. Hans namn är utsatt under
hans psalmer. Den svenska psalmboken har verkligen en historia,
hvilken jag bland mycket annat skulle vilja författa. Men också
i denna punkt fruktar jag att viljan står öfver förmågan och att
arbetet kommer att höra till de ogjorda.
[Efter några goda, råd, särskildt angående bruket af
yllestrumpor om vintern, fortsätter brefskrifvaren:]
Ursäkta min medicinska närgångenhet. Det är icke af hat till
Dem och Deras anhörige som jag tillåter mig densamma. »En
sund själ i en sund kropp» ansågo de gamle för det högsta, och
att de hade rätt behöfver icke med många ord bevisas. Vi
eftersäga deras ord, men besinna icke tillräckligt hvad de innebära.
Lund 8/io 1837.
Det är i dag söndag.
Jag har predikat, för första gången efter min hemkomst från
Köpenhamn. Jag har haft en rätt behaglig dag. Jag var så stämd,
som jag alltid ville vara när jag predikar. I anledning af Matth.
22. i—14 talte jag om orsakerna, hvarföre så många icke varda
delaktiga af Guds rike. Med Guds rike förstod jag icke blott ett
gudomligt rike efter tiden, utan ock ett sådant i tiden. Med den
stämning som jag trodde mig uppväcka var jag nöjd. Jag vet ej
om jag misstager mig, men jag tycker mig förnimma när mina ord
göra intryck och när de obesvarade gå tillbaka. Det sista händer
mig ej så sällan, utan att jag derföre kan tilldela någon annan än
mig sjelf skulden. Folket är sig väl alltid någorlunda likt, i massa
taget. Det måste således vara mitt fel, att mina ord icke få någon
återklang och att jag otillfredsställd måste lemna predikstolen. Vid
andra tillfällen — och så var det i dag — går det mig bättre.
Att mina ord måste träffa andra tycker jag mig känna deraf att de
träffa mig sjelf. Jag kan bedja, glädjas, sörja med mig sjelf. Jag
är en varm åhörare och förekommer mig derigenom också vara en
varm predikant. Så i dag. Jag behöfver icke säga huru skön en
sådan dag är mig. Jag har varit i psychisk verksamhet sedan kl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
