Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Reuterdahls bref till fru Hanna Molbech 1837 — 45. Utg. af Marius Kristensen och Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13á M. Kristensen och R. G:son Berg,
Lund 14/i 1888.,
»Lykkens Yndling» har jag naturligtvis längesedan.slutat. Den
läses nu af min lilla rara ryttmästerska, • som icke tillbragt
julen i Lund och således icke fick höra den. Hon är vid slutet och
sade mig i går att boken »för sitt ena par förälskade har kärlek
till tio sådana». I öfrigt har den visst ingen anstöt väckt, utan
tvertom förnöjelse. Sjelf tycker jag om den för dess vanna,
sydländska, jag skulle nästan vilja säga spanska ton och dess simpla
oinvecklade machineri. En af Deras anmärkningar var också min,
och dessutom kan väl ännu mycket mera vara att på boken utsätta.
Mycken tack för noterna1. De ökade i någon mån bokens intresse.
Vet man alis intet om författaren? Man har ju ännu några
noveller af samme G. Bernhard? — Boken återgår med en
Lunden-ser, som i dessa dagar reser till Köpenhamn. Mellan Malmö och
K. är nu ingen fart.
Det börjar att blifva för galet med nykterheten hos oss. Man
predikar nu om bränvinet. Den som har det i sitt hus, har en
afgud, som öfver huset och alla dess invånare bringar evig
fördömelse. Den som bjuder bränvin åt en menniska, bjuder henne till
helvete; och mera dylikt. Vi svenskar kunna nu aldrig hålla måtta,
hvarken i nykterhet eller fylleri. Jag är i färd med att skrifva mot
den nya galenskapen. Jag kan göra det, då säkerligen ingen
anser mig vara en patron för dryckenskapen. Förnuft är i detta som
i annat dock det bästa.
Lund 21/i 1838.
Ja, jag hade gerna varit hos dem både i Deras lilla och i
Deras större sällskap. Och ännu heldre hade jag sutit bakom dörren
och lyssnat på Deras samtal med den herrlige Mynster. Till
vedergällning skulle De fått lyssna på ett samtal mellan honom och mig.
Jag tänker, vi skulle väl kommit öfverens om den också för mig
mycket käre Johannes. Jag är viss att Mynster lika så litet som
jag och De vill uppoffra honom. Och äfven om man skulle
tvingas att uppoffra något af det utvärtes, icke är derföre Johannes
uppoffrad, och än mindre den Christus, som hos Johannes talar. Det
har alltid synts mig, som fäste man för liten uppmärksamhet vid
1 Jfr Julius Salomon, Carl Bernhards »Lykkens Yndling», i Danske Studier.
1905, s. 115 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
