Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Reuterdahls bref till fru Hanna Molbech 1837 — 45. Utg. af Marius Kristensen och Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 M. Kristensen och R. G:son Berg,
är läsbar. Jag vill gerna sända Dem något, och sänder derföre
sådant som för Dem är utan intresse. För välmeningens skuld
ursäktar De ju barnsligheten.
Jag var åter i går (Påskdagen) i Upåkra. Sedan jag slutat mina
predikningar anordnade jag ett och annat för min plantering. Jag
tror jag får glädje deraf. Ännu är dock jorden för kall och våt att
kunna bearbetas.
Lund 17/5 1838.
När jag får andra bref än sådana som angå affärer, när jag får
bref af vänskap och tillgifvenhet, är det mig kärt att kunna se
brefskrifvaren just i de tids- och omgifningsförhållanden, i hvilka han
sysselsatt sig med mig. Det samma tänker jag önskas af dem, till
hvilka jag skrifver, och så utmålar jag vidt och bredt hvar jag är och
hvad jag gör och när min höghet nedlåtit sig att taga till pennan.
Jag är allt för historisk att glömma min egen historia. Hvad jag
hittills sagt, till’ en början utan afsigt att dermed försvara mig, är
ju för mig det bästa försvar. Jag kan ju icke komma ifrån min
egen dyrbara person. Jag ville tala till Dem och om Dem, och
jagar ännu blott hos mig sjelf. De sade mig en gång, att alla herrar
äro egoister; jag gaf Dem rätt, och jag måste göra det, äfven när
jag utforskar mig sjelf. Och härmed må denna materia hafva ett slut.
Jag har dessa dagar haft ett slags sorg. De erindrar att jag
talat om en yngling, som gifvit de bästa förhoppningar och af
hvilken jag väntat mycket. För några år sedan besöktes hans föräldrar
(hans far är en fattig embetsmän i Malmö) af en bekant från
Finland, en rik man. Denne vann tycke för ynglingen och har nu
skrifvit att han helt och hållet vill sörja för hans framtid, om han
vill komma till Finland. Föräldrarne våga icke afslå detta tillbud.
Den sorgfria framtiden dårar dem. De betänka icke att bekymmer
och besvärligheter göra en yngling godt. Och så låta de honom
resa. Jag kan naturligtvis icke afstyrka det, än mindre förhindra
det, men dermed är den plantan uppryckt åtminstone ur vår jord,
der dock så litet vexer. Sådant kan man icke se utan missmod.
Lund 21/5 1838.
Ett nytt bestyr har i dessa dagar fallit på mig. Har jag
nånsin nämt för Dem min gamle lärare i Malmö, en Rector och
Professor Ahlman. Han är i dessa dagar afsomnad. Han lemnar 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
