- Project Runeberg -  Samlaren / 25:e årgången. 1904 /
155

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Reuterdahls bref till fru Hanna Molbech 1837 — 45. Utg. af Marius Kristensen och Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur Reuterdahls bref till fru Molbech. 155

fick jag bref om hans död. Ännu har intet dödsfall så smärtat mig.
De vet huru nära förenad jag är med den Billbergska familjen. Den
unga man, som nu bortgått har jag alltid högt älskat. Jag har följt
honom i mer än 22 år, undervisat honom från det han var 6 år
gammal, sett honom utbildas från ett svagt, förkjeladt barn till en
kraftfull, i lifvet mycket duglig och pålitlig man, och hade nu den
förhoppningen att i honom se en lycklig, fullkomligt oberoende och
mig mycket tillgifven vän. Och med ens är han borta, borta från
en gammal mor, som i honom väntade en ålderdoms glädje, borta
från en förträfflig ung flicka, som i honom hade sin enda
lefnadsglädje, borta från ett samhälle som aktade honom mycket (han hade
som stadsläkare i Lund börjat att förvärfva sig allmän tillgifvenhet
och förtroende) och borta från mången enskilt. Min enskilta
förlust är mycket stor, och dock är andras ännu mycket större.
Jag-sörjer äfven deröfver att jag icke kunnat vara till städes hos de
arma öfvergifna och lemna dem någon hjelp. Jag har förut vid
liknande tillfällen varit temligen behöflig; nu har det pinat mig att vara
borta. Deremot har jag måst gripa mig an med brefskrifning så
godt jag kunnat, dels för att tillfredsställa mitt eget hjertas fordringar
och dels för att gjuta någon droppa balsam i den stackars modrens
sårade hjerta. De finner lätt, om jag, under sådana omständigheter,
med någon lust kunnat arbeta, eller hafva någon förnöjelse här, eller
annorledes än i tanken sysselsätta mig med mina andra vänner. Nu
är Gudskelof det värsta förbi; jag har någorlunda lugnande
underrättelser från [Lund]; jag börjar ock sjelf lugna mig, och jag kan
således äfven i någorlunda god sinnesförfattning i dag göra ett
besök hos Dem.

Mitt arbete går åter någorlunda raskt och jag börjar påtänka
dess afslutande i Stockholm. Jag vet icke om jag sagt Dem huru
jag måst inskränka detsamma. För att icke allt för mycket förströ
mig har jag icke velat med mina samlingar gå utöfver den catholska
tiden. För den Lutherska får jag en annan gång samla, ifall lif och
krafter beskäras mig. För den catholska har jag deremot funnit och
finner jag dagligen hvarjehanda. Jag blir fast vid min första plan att
stanna i Stockholm till slutet af Februari. Min längtan till Upsala blir
dock med hvar dag större. Äfven der är mycket för mig att uträtta.

I såkallade nöjen har jag deremot under den sista månaden
nästan alldeles icke deltagit. Om aftnarne har jag för det mesta
varit hemma. Det enda hus jag något oftare besökt har varit den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:18:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1904/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free