Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Reuterdahls bref till fru Hanna Molbech 1837 — 45. Utg. af Marius Kristensen och Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 M. Kristensen och R. G:son Berg,
gamle Järtas. Men äfven der är sorg. Järtas son, Lector vid
Gymnasium i Westerås, har förlorat sin hustru, som var moder åt fyra
små barn. De gode gamle bära sin sorg med christlig
undergifvenhet och styrka. Jag fruktar att ett ännu svårare slag snart väntar
den förträfflige husfadern. Hans fru har en sjukdom som icke kan
botas. — I theatren har jag icke varit sedan jag sist skref till Dem.
Jag finner ingen förnöjelse der. — Deremot har jag i denna vackra
Vintren gjort några större spasertourer. Här är gudomligt skönt om
vintern som om sommarn. Jag har hundrade gånger önskat Dem
vid min sida, för att kunna visa Dem all Nordens herrlighet. Äfven
för mig har den varit öfverraskande, och i den har jag funnit den
bästa styrka mot den sorg, hvaraf jag under de sista veckorna varit
nedstämd. Man kan nu till fots komma nästan hvar man vill. Ehuru
vintern, om man undantager några dagar, hittills icke varit mycket
sträng, ligga dock alla vatten. Ett tunnt men tillräckligt snölager
betäcker alla marker. Man kan således färdas hvar och huru man
vill. Af denna bequämlighet begagnar man sig ock flitigt. Rörelsen på
gator och vägar är liflig och de färdandes antal stort. I utfärderna har
jag också några gånger deltagit och dervid funnit mig mycket väl.
Sth 12/2 1839.
Från Lund äro tidningarne så [goda?1] som de kunna vara.
Fru Billberg bär sin sorg med förunderlig styrka. Den som hon
förlorat var alltid hennes käraste. Han var född några månader
efter fadrens död och en lefvande bild af fadren. För hans helsa
och öfriga välmåga hade hon en nästan barnslig räddhåga. Hvar
gång han var från hennes ögon fruktade hon att något skulle hända
honom. Sedan han blef practiserande läkare var isynnerhet hennes
ängslan stor. Hon kunde icke sofva om nätterna af fruktan att han
skulle blifva hämtad till någon sjuk. Hvarje vagn hon hörde rulla
på gatan trodde hon ämna sig till honom för att föra honom ut på
landet. Nu har hon, skrifver hennes andre son köpmannen till mig,
i detta hänseendet fått ro, men för något dyrt pris. Hon kan sofva
om nätterna. Hon kan tänka på sin Gustaf utan den oro som förr
nästan aldrig öfvergaf henne. Till hennes frid bidrager mycket att
hon sjelf fick sköta honom och se honom dö. Svårare är det för
den arma flickan. Hon har ännu ej börjat att hämta sig. Jag
undrar knapt deröfver. Hon förlorade ganska mycket. Den bortgångne
1 Står: kunna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
