Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Reuterdahls bref till fru Hanna Molbech 1837 — 45. Utg. af Marius Kristensen och Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Reuterdahls bref till fru Molbeck 167
Lund 24/9 1839.
Jag sänder Dem den lofvade samlingen af Runeberg1. Den är
just icke af stort värde, långtifrån af så stort, som våra svenska
critici, Atterbom, Palmblad o. a. förmena; men den må hos Dem
eller Deras Christian stå bredvid några andra svenska poeter och
då och då framlocka en vänlig tanke på nabolandet.
Disa Tegnér är bättre och jag har således sluppit att resa;
hvarmed jag är hjertligen nöjd.
Lund 13/io 1839.
Fru Billbergs ende son, köpmannen, som De ju erindrar Dem,
har aldrig haft stor lust för sina handelsförrättningar. Genom brist
på påpasslighet, jag kan gerna säga genom lättja, har han saknat
nödiga inkomster och är nu på större obestånd än jag kunnat
förmoda. Det har väl icke kommit till formlig bankrutt, och skall väl
icke komma dertill, men att hindra detta fordrar både omsorger och
uppoffringar. Derjemte skall den arma modren, som redan förlorat
så oändligen mycket och som icke tåler också detta slag, så mycket
ske kan skonas. Jag behöfver icke säga Dem mera för att låta Dem
förstå, hvarföre jag kan vara nedstämd och sakna lust att tänka på
annat än det som omger mig. Jag misströstar icke om utväg att
för ögonblicket finna den hjelp som behöfves. Mera villrådig är jag
deremot hvad som för framtiden bör göras och tankarne härpå
upptaga mig oafbrutet. Jag har all möda att så mycket lösrycka mig
från dessa tankar, att jag kan sköta mina dagliga göromål.
Jag tror att jag förut sagt Dem att jag måste hålla föreläsningar
öfver ett ämne som jag förut icke behandlat. Detta kostar mig tid,
men det har infört mig i studier som icke sakna intresse. Och som
det vanligen händer mig, detta intresse har hos mig väckt lust att
skrifva öfver de ämnen jag föredrager. Det är dock beklagligt att
man så skall låta sig smittas af den herrskande tidssjukdomen,
skrifraseriet. Utom annat ondt som det har med sig afleder det mig
från det jag ville och borde fullända, min kyrkhistoria. Det smärtar
mig mycket att jag ännu ingenting fått göra vid densamma. Får jag
blott någon ro i vinter, skall den väl under snön vexa något. Det
är dock dumt att man icke skall hafva krafter till allt hvad man
vill, eller ock att man skall hafva vilja till mycket mer än man för-
1 Förmodligen Dikter, °2 (1833).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
