Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. Af Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. 15
nom sympathiens broderskap åter till ett slägte, glömma sig själfve och
verlden, och nalkas sitt Gudomliga ursprung. Hvarje enskilt njuter allas
förtjusning, som ökad och förskönad, från hundrade ögon faller tillbaka på
honom, och hans bröst fylles blott af en enda känsla; den — att vara
människa».
Troligen var det talets med upplysningstiden besläktade anda,
som gjorde, att det så snart öfversattes.
Af Schillers större arbeten öfverflyttades först till vårt språk
Gesehichte des dreissigjährigen Kriegs. Det utkom i svensk dräkt
åren 1796—97. Enligt en uppgift af Hammarsköld i ett bref skall
öfversättaren ha varit en assessor Hertzman. Arbetet recenserades i
Journalen 1797—98 och i Stockholms posten 1797: Nr 113 och 114,
där öfversättningen klandras för dess vågade ändringar af originalet.
År 1798 öfversattes Der Geisler selier- af en notarie Vinberg.
Att detta Schillers romanfragment så snart införlifvades med svenska
litteraturen, berodde väl till största delen därpå, att det handlar om
ett för den tiden sensationellt ämne. Det är nämligen en
genomgående skildring af, huru en ung furste genom Ockulta vetenskaper
och andebesvärjelser narras in i jesuiternas garn. Ilar man i minnet,
att Stockholms posten icke långt förut dragit i härnad mot
Sveden-borgianism, mysticism och hemligt ordensväsende, förstår man
tidningens utförlighet i recensionerna (1798: Nr 272, 1802: Nr 46, 1803:
Nr 27). Romanen fortsattes och fulländades af Emanuel Follenius
(död 1809 som Oberlandesgerichtsrath i Insterburg i Ostpreussen).
På svenska utkom 1799 andra delen, 1800 tredje, fjärde och femte
delarna, 1802 sjätte delen, öfversatta af G. Eurén.
Af Schillers dramer öfverflyttades till vårt språk först Die Ränder
(1799) af K. B. Rutström, bekant för samtiden genom en af
Akademien belönad Ovidius-tolkning. Året efter försvenskar Meyer Levin, en
som det synes till Finland inflyttad utländing, Kabale und Liebe.
Rutströms öfversättning var särskildt misslyckad och lockade säkerligen
icke många att stifta bekantskap med den tyske skalden. Den blef
underkastad en förkrossande kritik i Silfverstolpes Journal1, där
samtidigt Kabale und Liebe recenserades, Pvecensionen är äfven
intressant som ett försvar af Schiller inför den gamla smakuppfattningen.
Det. heter:
Det finnes äfven i den litterära verlden en grad af mod, som bör
kallas öfverdåd; och detta öfverdåd synes utgöra hufvuddraget i
caracte-ren hos den talrika class af Svenska Medborgare, som bär namn af Öfver-
1 Årg. 1800, sid. 524.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
