Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. Af Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. 35
själf än om Goethes egendomlighet. Tegnér synes endast ha haft
ögonen öppna för Goethes olympiska lugn, klarhet, måttfullhet och
konstnärliga fullkomlighet. Det är endast den gamle Goethe som
står fram för honom. Den väldiga personlighet, som uppenbarar
sig i allt Goethe skrifvit, synes ha undgått hans blick.
Tegnér har öfversatt ett par af Goethes smådikter, Mahomets
Gesang och Prometheus. Det lider väl knappast tvifvel, att den
senare har inspirerat honom till dikten Jätten.
Emellertid är det af intresse att se, huru Tegnér omformar de
båda motiven efter sin egen bild. För Goethe är floden symbolen
på det gudomsfyllda religiösa geniets segerlopp, som bringar ljus och
lycka åt mänskligheten. Han har närmast tänkt på Muhammed. I
orimmade, oregelbundna verser, hvilka liksom efterbilda flodens gång,
skildrar han den från dess födelse bland molnen, uppe i bergen, hur
den på vandringen genom slätterna uppsamlar alla broderkällor, ger
länderna namn, bär fartygen på sina jätteskuldror, tills den med
alla sina bröder faller glädjebrusande i hafvets armar och dör.
Tegnérs efterbildning är kanske icke mindre skön än originalet,
men han har gjort något nytt af detsamma: det ses däraf, att hans
dikt icke mindre än fyra gånger blifvit öfversatt till tyskan.
Han klär innehållet i en regelbunden versform, hvarigenom dikten
får en stoltare och bestämdare hållning. Men han tillägger det ideal
han besjunger ett par nya karakteristiska egenskaper. Det är icke en
religiös genius han förhärligar, utan »den unge äfventyraren»,
»segerhjälten», samma ideal han sett i Frithiof, Karl XII och Gustaf III.
Dessutom får hjälten ett romantiskt drag:
Han gungar solen och han gungar månen
med evig längtan i sin unga barm.
Ännu tydligare framträder divergensen mellan Tegnér och Goethe
vid en jämförelse mellan Jätten och Prometheus.
Skall Goethes dikt rätt förstås, bör den få sitt historiska
perspektiv. Prometheus är, som Hettner sagt, ett vredgadt uppror mot
tron på allt öfvervärldsligt; men dikten är äfven ett uttryck för
Goethes kamp för sin konstnärspersonlighets frihet.
Hos Goethes Prometheus intresserade denna sida icke särdeles
Tegnér; det var själfva det titaniska trotset, som tilltalade honom.
Jätten är icke en mot mänskligheten välgörande makt som
Prometheus, utan det negativa onda själf, hvars lust är att förstöra för
förstörelsens skull. Samma makt kände han ’i sin själ under sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
