Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schillers inflytande på Tegnér och Tegnérs samtida. Af Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Albert Nilsson,
Betecknande nog har Tegnér ofta i de dikter, till hvilka man
kan i fråga om ämnet uppvisa Schillerska förebilder, samma rytm
och versmått som förebilden: i Fridsröster och An die Freude; i
Menniskoanden och Das Ideal und das Leben (första hälften af versen);
i Det eviga och Worte des Glaubens; i Skidbladner och Das Ideal
und das Leben1; De tre bröderna och Der Tuger; i Hercules och
Das Ideal und das Leben (första vershälften).
Liksom Tegnér i fråga om sin filosofiska åskådning stannat vid
Kant, hvilkens kriticism och skepsis lifligt slogo an på hans lynne, så
har hans estetik i det närmaste sammanfallit med den
Kant-Schil-lerska. Konsten är för honom i likhet med Kant. och Schiller
framställningen af en evig urbild2. Och hans uppfattning af
konstverksamheten är äfven äkta Schillersk. Han bestämmer den som en lek.
I ett bref till Leopold (V12 1822) säger han: »det har alltid
förekommit mig som poesien ej vore annat än ett väl organiseradt
sinnes hälsa, en lek föranledd af öfverflödande intellektuella lifskrafter,
ett fröjdesprång utöfver hvardaglighetens gränser». Vi ha mött denna
uppfattning förut i hans dikter. Af Schillers konstfilosofiska
utredningar har han särskildt fäst sig vid dennes analys af skillnaden
mellan naiv och »sentimentalisch» diktning. Han har själf gjort en
undersökning ifråga om det romantiska i grekiska poesien. Då
Tegnér här klandrar Schiller därför, att han öfverhufvud identifierat
klassisk och naiv poesi, glömmer han, att Schiller hänför äfven
grekiska skalder (såsom Euripides) till den sentimentaliska, moderna
skalder (som Shakspeare eller Goethe) till den naiva poesien. I
talet öfver Oxenstjerna erinrar tydligt hvad Tegnér där säger om
idyll-diktningen och människornas längtan till naturen om Schillers nyss
nämnda afhandling. De samma egenskaper, som Schiller här
betecknar som de karakteristiska för geniet, dess naivitet och barnsliga
1 Som en Schillersk parallell till Skidbladner kan man äfven betrakta hans
dikt An die Freude. Samma grundtanke genomgår båda dikterna. Äfven
uttryck och versmått erinra om hvarandra. Skidbladner har äfven likhet med
Oehlenschlägers vid samma tid diktade inledningssång till Aly og Gulhyndy.
— I fråga om andra reminiscenser från Schiller må erinras om lånet från balladen
Ritter Toggenburg i slutet af Axel. — Möjligen finner man en återklang af
Karls ord till Agnes i l:a akten, 7 se. af Die Jung fr au von Orleans i Frithiofs
uppmaning till Ingeborg att fly med honom till södern (i Afskedet). — Hvad
Eugen Schwartz påstående i hans arbete om Tegnér angår, att han vid skildringen
af tempelbranden skulle ha efterliknat en situation ur Das Lied von der Glocke,
så är likheten ganska ytlig.
2 Saml. skr., 3: 179.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
