- Project Runeberg -  Samlaren / 26:e årgången. 1905 /
66

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 Hilma Borelius,

gens urgamla frihet, har något af äkta Geijersk malmklang. Det
anföres af Ljunggren jämte andra jämförande utdrag ur Geijers Sten
Sture och Granbergs, som erhöll andra priset, då Geijer eröfrade
det första. Ljunggren anmärker vid dessa citat, att Granberg
betraktar händelserna ur privatmoralens synpunkt, medan Geijer söker
det historiska sammanhanget, att Granberg i sin hjälte helst ser den
dygdige privatmannen, Geijer den kloke statsmannen. Klarare och
bestämdare synes mig denna skillnad kunna uttryckas på följande
sätt: Granberg, Lehnberg och öfriga äreminnesförfattare utgå alltid
från upplysningstidens skema af en vis och dygdig man och bända
och sträcka på sin hjälte för att få honom att passa in därpå.
Loftalet gäller i själfva verket alltid samma föremål, vare sig hjälten
för tillfället är den ena eller andra historiska personligheten. Däraf
enformigheten i denna litteraturart. Ehuru samma skema — färgadt
af Schillers etiskt-estetiska idealism — här föresväfvar Geijer, visar
han dock redan här mera verklighetssinne, mera intresse för det
tidshistoriska.

Betecknande nog blef Geijer så litet bländad af sin lysande
framgång, att han blott ett par månader senare yttrade sig
ringaktande om hela genren af äreminnet. Han hade i själfva verket vuxit
ur formen redan vid sitt första försök.

Geijer skref emellertid under 1804 på ännu ett äreminne, öfver
Axel Oxenstjerna. Det inlämnades först 1805 och fick intet pris,
endast hedersomnämnande. Geijer yttrar själf därom i ett bref till
J. G. Oxenstjerna 31 okt. 1806, att han där sökt förena tvenne
orimliga saker. Han »ville på en gång göra en historia af ett tal — som
blef ingendera». Han säger vidare i samma bref: »Det tillhörde ej
ett med sig själf icke nöjdt sinne, en vacklande smak, att välja till
sitt ämne stora mäns beröm, och det tillhör dem ej än.» —
Upprepade uppmaningar från J. G. Oxenstjerna och Rosenstein, som
blifvit hans gynnare genom hans första seger, att omarbeta
äreminnet öfver Oxenstjerna efterkom Geijer icke.

Tegnér, som läst det i handskrift, säger därom: »Schillers stora
anda sväfvar öfver hela stycket, som fordom Roms örn öfver ett
segerfält».

1806 promoverades Geijer. Gradualafhandlingen De ingenio
politico medii œvi var en allmän öfversikt af medeltidens historia
om 17 sidor. Korstågen kallas »hic furor», liksom de af Schiller
kallas »Thorheit und Raserei». Men här ges ock en förklaring af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:54:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1905/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free