- Project Runeberg -  Samlaren / 26:e årgången. 1905 /
71

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Geijer och Schiller. 71

anda är alltid densamma, hennes bemödande alltid ett: att uppfatta
och bevara de aningar, de föreställningar, det oändliga hopp,
hvarigenom hon hänger tillsammans med en högre osynlig värld, som
utgöra den dunkla kevdja, hvarmed hon är fästad vid himmelen».

Genom sitt positiva förhållande till kristendomen står Geijer på
en annan grund än Schiller. Medan den senare med stoisk
resignation ser återvinnandet af den med antikens skönhetsvärld
försvunna harmonien som ett aflägset framtidsmål, dit
mänskligheten har att mödosamt steg för steg närma sig, har Geijer den
kristnes glada tro på Gud såsom den där verkar det goda och leder
allt till det bästa. Geijers redan här förekommande kritik af
upplysningstidens föreställningar om villkoren för människans moraliska
förbättring, dess bortstrykande af det specifikt religiösa, kunde lika
väl varit riktad mot Schiller, hvars moraluppfattning var lika
intel-lektualistisk, knappast mera religiös, om än djupare, än
upplysningens.

Naturligt nog i en skrift om inbillningsgåfvan blir själfva stilen
bildrik, ehuru Geijer i inledningen som mål för sin vältalighet
endast uppställt »klarhet i begrepp och renhet i språk», därvid
opponerande sig mot den gängse smaken, som var »van att ledas öfver
rosor».

»Den klassiska fornåldern bildade sina gudomligheter nakna.
Sanningen är min gudomlighet, och om hon unnat mig, den
ovärdigaste af hennes dyrkare, en blick af sitt rena väsende, så bör jag ej
våga att belasta henne med prydnader, som hon ej behöfver.»
Prydnaderna äro emellertid icke få, och deras beskaffenhet visar, att
Schiller varit hans älsklingsförfattare.

»Då Prometheus af mullen foimade människobilden, så var detta
hans händers verk, men lifvet stal han från himmelen.» — »Den
ädla harmen misskläder ej sanningens anlete. Den har förr lågat
från gudars panna, och Apollo har ingen funnit mindre skön, för
det konstnären i hans blick och gestalt bibehållit uttrycket af den
höga vrede, som sträckte vilddjuret till jorden.» — »Det sköna
väntar man sig ej i den vanliga naturen . . . Därför förefaller
Tele-machs utrop vid första anblicken af Calypso så naturligt: ’är du en
•dödlig eller en gudomlighet’.»

Det orakelmessiga, orakelmessigt i värdighet och koncentration,
som i hans mognad kännetecknar Geijer, saknas ännu helt och hållet
i denna skrift. Här talar en brusande ungdomlighet. Författarens
fantasi var själf lik »den unga rosen», som »rodnande öppnar sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:19:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1905/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free