Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Hilma Borelius,
sköte mot ljuset», vid hvilken han här liknar den första ungdomen.
Hans tanke var »den unga örnen, som försöker sina vingar med
lust och brinnande mod, och hvars blick spejar kring rymden, som
vore den hans egendom».
Mäktigt som en vårflod frambröt efter år af inre arbete och
omsättande af andras tankar Geijers egen alstring. Skriften om
inbillningsgåfvan var inledningen. 1811 är ett rikt år. Geijer gjorde
Adlerbeths »moraliskt-patriotiska tanke», Idunaförbundet, till en
litterär tillika, skref sina bästa dikter och tog med öfverströmmande
kraft och hänförelse till orda i tidens frågor.
Minnestalet öfver Einar Tambaslcälfver, med hvilket Geijer
tog inträde i Götiska förbundet den 5 mars 1811, innehåller ingen
utmaning. Här talas blott i allmänhet om sträfvan att »förena frihet
med lag» såsom en uppgift för »alla tidehvarfs fortfarande
bemödande». — Människans första ändamål är att vara människa.
Humanitet i Kants och Schillers anda utan polemik mot
»upplysningen». Men snart kastades handsken.
Om falsiv och sann upplysning med afseende på religionen är
ett bokslut öfver 18:de århundradets platta nyttighetsdyrkan, ytliga
sens commun-filosofi och kärnlösa religionsuppfattning. Ömsom
bitande och ljungande, harmfull och hänförd gör »denna häftiga,
ungdomliga skrift», som Geijer själf i tillägget af 1842 kallar den, ett
starkt personligt intryck. I stilen röjer sig ännu en påverkan af
Schillers sätt att hämta bilder från antiken. På tal om äldre tiders
sätt att betrakta vetenskapens område såsom fridlyst, yttrar Geijer:
»Stundom bröt äfven lågan fram air Vestas tempel på en gång till
ljus och brand, såsom t. ex. vid reformationen». — »Man trodde, att
det blott fanns en väg till ljuset — Promethei väg, som hämtade
det från himmelen, men att hvar och en skulle vilja tända sin dank
vid solen för att därmed lysa sig till sängs, det ansåg man vara
nog mycket begärdt.»
Dessa bilder äro det enda, som här liknar Schiller. Det hela
bildar en kontrast till hans ståndpunkt.
Förnuftet var för Schiller människans högsta kunskapsprincip
och principen för hennes sedliga handlande. Den sanna friheten
var förnuftets herravälde, och på den intellektuella upplysningens
förmåga att leda mänskligheten till målet trodde han obetingadt,
ehuru han ville underlätta och fullständiga dess goda verkningar
genom estetisk utbildning, fostran af »schöne Empfindungen». I hög
grad intelligensaristokrat som han var — man tanke blott på »xe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
