- Project Runeberg -  Samlaren / 26:e årgången. 1905 /
73

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

f

Geijer och Schiller. 73

niernas» hån, t. ex. »Seh’ ich das Eulengeschlecht, das zum Lichte
sich drängt» — var Schiller väl ingen anhängare af den för 18:de
århundradet så karakteristiska popularisering af vetandet, som ville
göra genomsnittsmänniskans »sens commun» till måttstock för
tänkandet. Och emot det ständiga användandet af nyttighetssynpunkter
är han gifvetvis lika fiendtligt stämd som Geijer, eller mera. I bref
till hemmet talar den unge Uppsalastudenten ringaktande om dem,
»som komma hit (till universitetet) endast för att i största hast
fullgöra en examen, som är nödvändig för den okunnige att få en
skylt, hvilken visar, hvad innanför — — icke finnes» (9 nov. 1800),
om huru »man blott springer och lyss och läser öfver för dem, som
kunna ge ej blott kunskaper utan äfven — hvad bättre är — ett
betyg,’ sora verkar i en examen. Och efter examen? — en syssla,
full mage och goda dagar och så döden och den eviga hvilan» (5 nov.
1804). Med ännu mycket skarpare aristokratisk öfverlägsenhet
hade Schiller i skriften Was heisst und zu welchem Ende studier t
man Universalgeschichte, en samarbetning af hans två första
föreläsningar som professor i Jena, uppdragit gränsen mellan »der
Brod-gelehrte» och »der philosophische Kopf».

Icke beundrade Schiller öfverdrifvet sin samtid. Den föreföll
honom oskön och splittrad, och han flydde till Hellas klarare
himmel för att njuta den helhetens harmoni, som nutiden med all sin
upplysning, all sin utbildning på skilda områden saknade. Men då
man ställer honom bredvid Geijer, ser man, huru mycket Schiller
dock tillhör upplysningens århundrade. »Das Zeitalter der Vernunft»
har i stort sedt ett obetingadt företräde före hvarje föregående. I
den nyss omnämnda skriften såväl som annorstädes framstår »das
Zeitalter der Vernunft» såsom den stolta spetsen af hela den
föregående utvecklingen.

Schillers åskådningssätt är i själfva verket medinbegripet i den
dom, Geijer i skriften om falsk och sann upplysning fäller öfver
»upplysningen»; icke blott då han satiriskt citerar de brukliga
talesätten »i våra upplysta tider», »sedan upplysningen stigit såvida»1,
utan framför allt beträffande religionsuppfattningen. Den största
skillnaden ligger dock icke däri, att Schiller är Kants lärjunge och
Geijer här Schellingian — detta rör den filosofiska formen; den
största skillnaden är, att Geijer är personligen kristen, medan Schiller

1 I äreminnet öfver Sten Sture använde Geijer ännu själf dylika talesätt:
»vi hafva sett villor flykta för vårt tidehvarfs ljus».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:54:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1905/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free