Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geijer och Schiller. 77
sinnlig och andlig, hednisk och kristen. Icke så som skulle den
kristliga poesien förskjuta det sinnliga, den skulle därmed förstöra
sig själf. »Men det är den lika naturligt att förklara, att förandliga
det, som det var för den hedniska att försinnliga allt andligt».
Folkvisan, romansen, är för Geijer roten till hela den moderna,
kristligt-romantiska poesien.
Sina estetiska åsikter hade Geijer från 1810 utbildat i en
annan riktning än Schiller. Närmast blef han romantiker. Men han
delade ej romantikernas öfvertygelse om nödvändigheten för poesien
af en mytologi, vare sig katolskt-kristlig eller fornnordisk. I
Betraktelser i afseende på de nordiska myternas användande i skön konst
(1817) förkastar han användandet af myter, grekiskt-romerska så väl
som nordiska, utom i förbindelse med skildringen af den tid, till
hvilken de ursprungligen hörde. Han säger: »Öfver ett modernt
skaldeverk, åtminstone i det allvarsamma slaget — ty för det komiska är
all orimlighet välkommen — där mytiska personer eller så kallade
gudar, af hvad slag som helst, spela hufvudrollen, vore jag därför
mycket benägen att fälla omdömet på förhand; om ej erfarenheten
och poesiens historia visade, att snillet äfven kan våga sig på
omöjliga uppgifter utan att förlora sin natur af snille, det vill säga, sin
natur att lyckas». I detta erkännande af undantag ligger väl en
gärd åt sådana dikter som Schillers Klage der Ceres m. fi. Men
nog är den kylig.
Att Geijer dock alltjämt uppskattar Schiller och har hans
skrifter i godt minne, visar sig genom ett och annat citat. I talet
vid jubelfesten 1817 citeras Schillers uttryck om Gustaf Adolf: »Ende
rättvise eröfrare»; i Feodalism och repubUkanism Schillers ord:
»Die Weltgeschichte ist das Weltgericht»
Geijers första, ej i tryck utgifna historiska föreläsningar1 — han
blef 1815 e. o. adjunkt, 181G professor i historia — vittna om, att
Schillers historieskrifning i hög grad påverkat honom. Icke idéerna,
icke uppfattningen af det tidehvarf han skildrar — medeltiden —
men framställningssättet påminner i 1815 och 1816 års föreläsningar
om Schiller, på samma gång det bjärt afsticker från det, som vi
sedermera möta i Geijers historiska hufvudverk.
Uppsala biblioteks tidskr. E 105-111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
