- Project Runeberg -  Samlaren / 26:e årgången. 1905 /
80

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geijer och Schiller. Af Hilma Borelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80 Hilma Borelius,

På liknande sätt uppställer Geijer i sina föreläsningar öfver
Sveriges medeltid 1816 en jämförelse mellan Erik Puke och Carl
Knutsson: »Om den ene hade all den rå och vilda kraft, som ger aktning
och anförandeskap bland den lägre hopen, så hade däremot den
andre all den ytliga glans, som ger aktning bland den högre hopen,
äfven om det lysande döljer en vanlig själ; i ärelystnad liknade de
hvarandra och däri, att alla medel voro dem goda, likväl med den
skillnad, att Puken blott var farlig som fiende men Carl Knutsson
farlig äfven som vän».

Om historiens nytta, tryckt 1819, är en programföreläsning,
motsvarande Was heisst Univ ers alg eschicMe. Med kraft och
hänförelse skildras här som där den europeiska odlingens naturen
betvingande, afståndet i rum och tid upphäfvande, alla världsdelar
omspännande makt. Här som där framställes den enskilde i sill
samband med det hela. Hade Schiller sagt: »Zu dem Menschen eben
redet die Geschichte», förklarade Geijer: »Det historiska intresset är
intresset för det mänskliga i händelser och handlingar, och för att
äga det fordras ej mindre än att vara människa».

I Svensiv Romantik gör Vedel ett citat ur Om historiens nytta
och finner däri ett uttryck af religiös kvietism. Sedt i sitt
sammanhang är det af Vedel anförda uttrycket så litet »kvietistiskt» som
möjligt. »Ingen lära står i historien skrifven med outplånligare
dragan läran om. den enskildes fullkomliga obetydlighet med afseende på
hvad han kan uträtta. (Så långt citatet hos Vedel, där emellertid
kursiveringen är utesluten). Ingenting motsäger hon så rakt som
den tanken, att till någon stor, för mänskligheten viktig förändring
den eller den personen varit omistlig, de eller de omständigheterna
helt oumbärliga».

Schiller yttrar i Gesehichte des dreissigjährigen Kriegs om
ingen mindre än Gustaf Adolf, på tal om hans död och dess
verkningar: »Der weltregierenden Macht ist k ein ein z el ner Mann
uner-setzlich».

Om Geijer vid den tidpunkt, (jlå han skref Om historiens nytta,
faktiskt hade stor uppskattning af det traditionella, på »kvietism»
berodde det sannerligen icke. Medan Schiller i Was heisst etc.
prisar historiens förmåga att höja den enskilde genom att lära honom
fatta sig i samband med det hela — en synpunkt som ju äfven
Geijer hade —, betonar Geijer tillika starkt, att den lärdom, som
människan kan draga af historien, beror af henne själf, af hennes
egen moraliska utveckling

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:54:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1905/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free