Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joh. Messenius Dala-Krönika. Utg. af C. A. Ossbahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Joh. Messenius.
Sid. 100. Om bergtrollen har Olaus Magnus 1 samma uppgifter, och han åbe-
ropar sig därvid på Seb. Munsters Cosmographia, Basel 1550, 1: 10 f.
Sid. 101. Sägner om af utländingar upptäckta guld- och silfverfyndig-
heter, hvilka förtegats eller bortglömts, förekomma i flere varianter.
Se t. ex. P. Elvius — Lars Benzelius (Benzelstjernas) disputation De re
metallica Sueo-Gothorum, Uppsala 1703, sid. 77.
» » Anekdoten om stenen med den lockande inskriften har äfven
antecknats af Messenius samtida Johannes Thomæ Bureus. I Sv. landsm.,
Bih. 1: 238, har Klemming upptagit denna anteckning i tillägg till
Suni-len: »På en Runasteen i Göthaland liggiandes över en bekk står så
skrivith på övre sidhonne (Olof Hård sadhen vara i Småland)
hoo migh vil vända om kring
han skal få see et borgath tingh
på nidhre sidhan
Vändt migh som iagh förra lågh
marghan har iagh dårath så
thenna stenen (sadhe her Christiern Klaesen [Horn] las her Hoghen»
skild [Bielke] och lat så medh stort omak venda honom om, och
när han sågh then nidhre skriften vende han honom åter i sit förra
skik igen.»
Messenius »frijherre» tyckes sålunda hafva varit Hogenskild Bielke,
och händelsen, om den är grundad på verkligheten, hafva passerat i
södra Sverige. — I margen vid »1 wår tidh» står, såsom i not till
texten nämnts, med Messenius hand: »wedh 1596», öfverkorsadt.
Sid. 103. Berättelsen om den hel. Davids mission i Sverige och hans grund-
läggning af Munktorps kyrka och Cluniacenserkloster »apud Ecclesiam
Suanvingensem» (= Snævingia, nuvarande Snäfringe?) i Västmanland
är ett sammandrag af Messenius egen skildring i Scondia, T. 9: 21 f.,
efter Breviarium Arosiense.
Sid. 105. Den i en Dala-krönika möjligen oväntade anekdoten om de båda
bergsmännen, som skulle köpa en Mariabild, är troligen hämtad ur
någon, kanske utländsk, sågo- eller legendsamling från den senare
medeltiden.
Sid. 106. Med orden »Lars af Wästerås mån i höra» inleder Messenius
ett vidlyftigt utdrag ur Gamla och Nya rimkrönikorna. Efter en i
hans ägo befintlig handskrift, från början af ISOOtalet, hade
Messenius som bekant 1616 utgifvit en del däraf under titel Then Gamble
Bijm KröniJces första deel. I företalet till denna upplaga säger han
3 Anf. arb., sid. 210 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
