- Project Runeberg -  Samlaren / 26:e årgången. 1905 /
165

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. 165

Och som när Ljungelden, sedan den satt en stor stad i låga

Äfven störtar det högsta tornet — då i förtviflan

Borgarne fly sina hem, ej seende mer någon räddning. 365

Så Okypodernes mod då de sågo Konungen stupa

Sjönk, och till hemlandet undan fiendens grufliga lansar

Flydde de hundradetals, men i ryggen de flyende föllo

Pakygastrerne med de långa blodiga spjuten,

Och ifrån berget Skyttarne ned i den skockade mängden 370

Slungade tunga moln af ledförkrossande stenar.

Stora Gudinna förgäfves jag tror dig upräkna vilja

Alla de ädle och tappre Män som för oblida svärdet

Efterlefvande till den bittraste smärta och saknad

Slocknande sjönko till marken denna dagen. — Förgäfves 375

Sökte folkets trånande blick sin älskade Konung.

Ej mer det sjunkande modet uphöll den tappre Kyrtandros;

Ej mer beskyddade folket de kraftfulla armarne af en

Kallipus, en Myrmex, en Ops, en Agatonalkar.

Tvåhundratusen man af Okypodiska hären . 380

Med sina kroppar och blod betäckte den sörjande jorden,

Och de öfrige flygtade bort, hvar och en till sin hemort.

Då till sitt folk så sade hjelten den tappre Myrmalkar:

»Stadnen O segrande Pakygastrer, ert fosterlands ära!

»Nu edra fiender flytt, ånn flere dödade ligga, 385

»Och de öfrige tror jag ej skola våga försöka

»Ännu en gång edra spjut. — En ära I vunnit som aldrig,

»Aldrig skall slockna — men nu min befallning åtlyden noga,

»Hvar en af er med sitt spjut ur berget hacke ett stycke

»Och, på sin skuldra det lägge; så lastade skola vi sedan 390

»Ärofullt denna gudomliga skänk till hemlandet föra.»

Så han sade och folket ej sent befallningen lydde.

Snart hela berget afskalat var — som en ofruktbar klippa

Ryslig och kal, nu oxbenet låg. — Pakygastrerne redde

Muntre sig därpå till march — åt hemlandet ställande kosan. 395

Vred mellertid och förbittrad Drottningen Podokalliste

Satt i sitt rum och andades hämnd blott. — Redan hon länge

Afundsjuk sett en pelare, som Kalligaster på landet

Straxt utmed staden hade, och som af ett litet förtorkadt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:54:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1905/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free