Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Ruben G:son Berg,
Och med giriga blickar den himmelska gåfvan begärde
Att få se; knappt fingo de stackrane tid att berätta 475
Den föskräckliga nyheten — och omöjligt de kunde
Tros. »Kors», ropte de alle, »vi hafva ju sjungit Tedeum
»Öfver den undfägna skänken, hvad! skulle den vår då ej vara?
Visst argumentet var sant, dock händelsen viste gunås att
Äfven så kraftiga skäl någon gång kunna missgå beviset. 480
Slutligen dock med smärta och blygd de måste sig nödga
Att sätta tro till den grymma sanningen. Belzebul aldrig
Svurit så öfver Christna läran, som öfver våldförd
Folkrätt; brutet förbund och himmelskriande orätt
Nu Okypoderne svuro. Röfvare, rackare, tjufvar 485
Och Kanaljer — se där Pakygastrernes titlar. Ty hvem nu
Tänkte på det att i deras ställning han just gjort detsamma.
Landets ädle och redlige Män den ädle Monarkens
Död begreto, och spådde de faror som hotade staten.
Men att gråta och sucka och spå de också tillfyllest 490
Ansågo, att sitt Fosterlands vänner och redlige Män i
Staten vara — ty hvem kunde längre i verksamhet skrida
Då de ej kände hur stort de ädelsinnades antal
Vore, men däremot så månge väldige, store
Sågo, som genom tillfället sig till magt hade svingat. 495
Hvem kunde väl så orimligt påstå att de för statens
Ändå osäkra frälsning skulle riskera sin ädla
Och fosterlandet så kära person — i att emot desse
Djerfve sig uppenbart som fiender våga förklara.
(Männska O hvarför till godt är du trögare än till det onda?) 500
Oroligt i Okypodernes stat nu månge sig tedde.
till sina Smickrare stolt sade Drottningen Mikrobadiste:
»Hvad! jag undrar väl hvem bland Okypodiska folket
»Skulle mig thronen bestrida? — min skönhet jag icke .vill nämna
»Ej jag vill påminna er att i hela ert land ingen fins som, 505
»Som med den grace som jag kan gå; ej omtala vill jag
»Att min vältalighet och den ljufva skönheten af min
»Röst kan fängsla hvem jag behagar; ej jag behöfver
»Vända er upmärksamhet på min glänsande rygg; mina skuldror
»Och mina skönt utkrökande ben, alt det jag förtiger; 510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
