- Project Runeberg -  Samlaren / 26:e årgången. 1905 /
189

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Otryckta ungdomsarbeten af G J L. Almquist. 189

Sakta! ord ej kunna emot känslor svara;
Men sig Himlen öpnar, och en Änglaskara
Stadnar, blickar tjusad ned på dem, och ler.

O! beklagansvärde 1, som ej förstått

Meningen af det, jag ofullkomligt målat,

I, som aldrig dygdige, med dygd blott prålat;

Sökt blott lycka, som den högsta sällhetslott,

Letat efter njutningar der inga finnas,

Aldrig sökt dem, på det sätt, hvarmed de vinnas:

Ägandet utaf ett enda hjerta blott.

Då med mulen panna öfver likars svek,

Kall och dyster, Han fördömer menskligheten,

Nalkas Hon, ett budskap från försonligheten;

Gjör af ödet blott en tom, föraktlig lek,

Skapar af den stränga blick, som alt fördömmer,

Ånglatjusande, en blick som alt förglömmer,

Sorgsen, men dock öm, förlåtande och vek.

Gladare en framtid viste sig — ach ve!

Likså skönt, som trolöst, var det hopp de hyste,

Men en glömskans kyss, och åter glädjen lyste

Ur det svikna ögat. — Lyckan hotade,

Intet skonades. -— En vådeld ödelade

Deras hem: — försvunnet alt, som lifvat hade

Hoppet, och som. tröst i smärtan kunde ge.

Hårda slag! behof och nöd instälde sig;

»O! så blef det ädlaste, det bästa hjerta

»Icke frikändt denna hårda kalk! O smärta!»

Sade han — »men dock, du är ju min!» — »Och dig

»Evigt äger jag», var hennes svar; »må tunga

»Öden trycka fritt, och mulna himlar slunga

»Eld! — blott, faller du, O skonen icke mig!» —

Tärd af plågor han på sängen kastades.

Stora himmel, hennes ljusa, sköna öga

Fordom glädjens hem, vildt sträcktes mot det höga,

Azurklotet utaf tårar kransades! —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:54:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1905/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free