- Project Runeberg -  Samlaren / 26:e årgången. 1905 /
214

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214 Ruben G:son Berg,

Ting*. — Forskarens Tankar, sysselsatta med undersökningen om
en, på detta sätt sig framställande, Form, äro äfven, så mycket
som möjligt är, utan Böjelser, egna och sjelfständiga. Likasom
nemligen förut måste antagas en enda, constant Materia, hvilken,
ehuru beständigt häftad vid de varierande Formerna, likväl
beständigt för sin oföränderlighet skull förbigås: likaså måste äfven här
en enda, constant Böjelse antagas, hvilken ehuru beständigt
utgjö-rande det materiela för de varierande Tankarna, likväl äfvenså
beständigt förbigås för sin oföränderlighet skull. — Slutligen är det
också klart, att för en Vettenskap, sysselsatt med sådana slags
Former, och för Tankar, på detta sätt, utan Böjelser, sjelfständiga
och egna, måste gifvas ett eget, ur deras egna Natur genetiskt
härflytande Språk; hvilket då väl icke kan blifva ren Prosa—men
hvilket blir en Prosa, så ren som den möjligen kan vara.

19. Ponera nu, såsom Substrat, en Materia, om hvilken
ingenting hvarken bör, eller ens får, prædiceras, än blott att den är
constant: låt den, för att blifva ett fullständigt Ting, äga en Form,
men som på alla möjliga sätt kan variera, både som längd, yta och
solidum — så upkomma derigenom Geometriska Former, hvilka
Former då äro så oberoende af Materien, som en Form nånsin (enl.
§: 18) kan vara. — Antag vidare, såsom Substrat, en Böjelse, (det
må nu vara Affectionen för sjelfva Sanningen, eller ock blott
Affec-tionen för Exactitud, eller någon annan, lika godt): om hvilken
ingenting annat hvarken bör, eller ens får, prædiceras, än blott att den
är constant: låt den också, för att blifva ett fullständigt Ting,
såsom med sin Form, vara förenad med Förståndets synthetiserande
Förmåga, eller Tankeförmågan — och låt nu den utöfva sin kraft
på förutnämda Geometriska Former; så upkomma derigenom Tankar,
så sjelfständiga, som möjligt är, utan Böjelser. — När nu
dessa Tankar, dessa Begrepp enonceras, så upkommer Geometrien;
och, afhandlad på ett med dessa Tankar fullkomligt
öfverensstämmande sätt, kan således Geometrien bli den renaste Prosa, som är
möjlig. —

20. Utaf de 3 särskildta synpuncter, hvarutur man kan
betrakta den inre Menniskan, och som äro nämda §: 16, återstår nu

* Man bör icke missförstå detta; meningen är ej, att Formen här är mera
skild från Materia, än annars — den är alltid förenad dermed — men deraf så
oberoende, som möjligt — Utan Materia etc. vill icke säga utan Materia,
utan: sjelfständig utan Materiens tillhjelp. — NB. detta bör bättre
utföras och förklaras,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:54:44 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1905/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free