Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. 215
den sista, för hvilken äfven ett språk bör finnas. — Den var, då
man betraktade Böjelserna och Tankarne, förenade till ett väsende,
på samma sätt som en Materia, hvilken, i förening med sin Form,
utgjör ett enda, fullständigt Ting. — Vi bore nu först anmärka, att
såsom Gud är sjelfva det Goda och sjelfva det Sanna, sammanslutna,
såsom Materia och Form, uti blott ett enda Väsende, så är denna
gudomliga Förening archetypen för all fullkomlighet och för all
fullständighet. — När fördenskull hos Menniskan Viljan och Förståndet,
samt vidare dess Böjelser och Tankar, äro förenade på ett sätt, som
är enligt Guds ordning, så är Menniskan så fullkomlig som hon kan
blifva. Att de skola vara förenade på det sätt som är enligt Guds
ordning, vill säga att hvar ock en Böjelse, varande sådan, att den
är ett rätt Mottag af det gudomliga Goda, är förenad med en sig
ensam tillhörig Tanke, hvilken står uti det ljus, som det gudomliga
Sanna sprider. Här äger hvarken Böjelsen eller Tankan företräde;
bägge äro uti gudomlig eld; den ena uti värmen, den andra i
ljuset; ingendera är egoist på den andras bekostnad -^ Om man
nu begär ett språk härföre, så kan man icke fordra ett språk,
hvarigenom Böjelsen skall enoncera sig; icke heller något,
hvarigenom Tankan skall yttrycka sig — utan man måste begära ett
språk för dem bägge tillsammans — det vill säga den fullkomliga
Människans språk — och detta språk kallar jag Ren Poesie.
21. Må man icke missförstå mig. Det ordet Poesie har
blifvit på så tusende sätt förklaradt, och särskildt förstått, att man
kanske vid dess blotta nämnande revolterar sig emot min förklaring. —
Må man derföre undersöka saken i sitt djup och icke förhasta sig.
För öfrigt hoppas jag att det följande, hvarigenom Poesiens
beskaffenhet, enligt den idée jag gjort mig, skall framställas, äfven
skall gjöra mitt påstående mera antagligt. Jag är för öfrigt likgiltig.
Har jag enoncerat sanning, så skall den ganska säkert fattas och
äga bestånd — har jag ljugit, så önskar jag att mitt, jemte alla
andra olyckliga Projecter, måtte försvinna i forntida dårskapers
glömska.
22. Att föregående Exposition är mycket bristfällig och
ofullkomlig, har sin orsak dels deruti, att här icke var stället att
afhandla ett philosophiska System, utan att blott utur ett, likasom
förut supponeradt, System genetiskt deducera Poesien — dels
också deruti, att jag här egentligen skrifver för mig sjelf, och icke
för att bibringa mina idéer åt andra. — Men innan jag försöker att
visa Poesiens beskaffenhet, flytande ur detta system, skall jag gjöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
