Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Ruben G:son Berg,
och många andra hafva både rätt och orätt. — Missförståndet skall
lätt inses. — Den himmelska godhet, som hos Barnet var medfödd,
och så det egen, att flere år behöfvas innan det lär sig att blifva
elakt; denna samma godhet eger ej den ädelt bildade Mannen,
annars än genom mycket arbete på sig sjelf, genom sina kunskapers
ordnande efter den gudomliga ordningen, och genom inre stadfästelse
för det goda. — Likaså voro hos Fornverldens Menniskor, Böjelser
och Tankar på det sättet gudomligt förenade, att det, ur deras inre
tillstånd genetiskt härflytande, Språk, icke kunde blifva annat än
Poesie (se §: 20 och Not. a); och att det den tiden var lika så
svårt, att vara prosaisk, som det sedan blifvit att vara poetisk. —
Derföre författades på den tiden Poesier, utan hjelpredor, då sedan
deremot, icke blott sådana yttre hjelpredor blifvit nödvändiga för
stylen skull, utan ännu mycket mer ett inre arbete på vår egen
förädling är oundgänglig^!], för att göra vårt inre tillstånd likt, eller
åtminstone liknande Fornverldens; och sedan skrifva Poesier, som i
sannt värde kunna nalkas dess.
25. Förbigående den tredje frågan i § 23, som nu med
detsamma blifvit besvarad, skola vi i stället gjöra några andra af icke
mindre vigt. Såsom det framdeles, i frågan om Poesiens
hurudan-het, kommer att visa sig, att Metern är någonting hufvudsakligt
uti det Poetiska Språkets Architektonik och det nu förut är visat,
att det poetiska språket var eget hos Fornverldens Menniskor, såsom
genetiskt flytande ur deras inre tillstånd, så skulle ju deraf följa, att
dessa Menniskor ej blott talade Poesie, utan till och med talade i
Meter? — Visserligen gjorde de det. — Men aktom oss att le;
emedan det är vårt eget fel, om vi hafve ett nog inskränkt begrepp om
Poesie, för att dervid häfta begreppet om en hel mängd prosodiskt
författade Verser, samt om vid Meter vi altid vilja komma fram
med den frågan: var den Alexandrinsk, Adonisk, Spondeisk, eller
hvad var det för en slags Meter? — Det är af vigt att denna sak
väl begripes. Låtom oss derföre dela itu frågan: l:o De talade
Poesi — och 2:0 De talade i Meter.
— 1. De talade Poesie. Detta är så mycket mindre något
besynnerligt, som vi sjelfve ännu i dag både kunna gjöra detsamma,
och äfven gjöra det, så ofta nemligen som vi äro sanna Menniskor.
— Om t. e. vi värkligen af hjertat ömt och innerligt hålle utaf en
Menniska, om vi efter en längre skilsmässa händelsevis träffa
honom, och då med det lifliga och sanna språk, som flyter ur vårt
hjerta, beskrifve för honom vår saknad innan återseendet, och vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
