Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. 219
glädje då vi återträffat honom — samt vi gjöre detta med uttryck
som, lika långt skilda från Egoismens köld, som från Tillgjordhetens
floscler, endast fullkomligt svara mot vara Böjelser oe.h Tankar vid
det tillfället — då tale vi i sanning Poesie. — Hvarföre? Jo ty
då gjöra uti vårt inre Böjelser och Tankar ett, de äro bägge
förenade och blott sysselsatta med ett enda, som är ömheten för vår
Vän — och det Språk, som sant uttrycker detta, blir då, enligt §:
20; Poesie. — Likaledes, så ofta Menniskan hyser Känslor och
Tankar, som äro enliga med Guds ordning, och hon derjemte eger
förmåga, att uttrycka dem medelst uttryck, som fullkomligt och
precist svara emot dem — så ofta talar hon Poesie. Det är också
aldeles ingen skilnad emellan en sådan (om jag så får säga: vulgair)
Poesie, och ett väl författadt Poem, än blott, att det sednare löper
uti en ordning, som är fixerad genom en gifven Plan, till
utförandet af något bestämt ändamål, då deremot den förra måste följa
med de, inom Menniskan, på tusende sätt varierande Böjelserna
och Tankarne, hvilkas gång icke ledes efter en af Menniskan fixerad
plan, utan ofta bestämmas af förefallande händelser — hvilka väl
också ligga uti en ordning; men uti en högre, och blott af Gud
fixerad ordning. — Men då blifve vi ju allesammans Poeter? —
Visserligen, så ofta vi äre sanna Menniskor: och detta icke blott;
utan så ofta vi dessutom ege den förmågan, att, på ett fullkomligt
sant sätt, uttrycka vårt inre tillstånd, då vi äre det. Såsom vi nu
förut funnit, att hos Fornverldens Menniskor Böjelser och Tankar
voro så förenade, så följer ganska klart att deras Språk var Poesie;
men de hade också nödvändigt en förmån framför oss, att de
altid hade förmågan att sant uttrycka sig; ty det är genom osanning,
förställning och tillgjordhet som hos vår tids Menniskor denna
förmåga ofta gått förlorad, men hos dem måste Talet, så ofta de ville
tala, vara ett uprigtigt uttryck af deras tankar.
— 2. De talade i Meter. — Om Meter har man dels ett
ganska inskränkt begrepp, stödjande sig på våra Prosodier, (hvilka
gifva ett inskränkt begrepp om Meter derföre, att de blott äro
lämpade till de på våra språk skrefna Poemer), dels, om man sträcker
sig utom dem, ett ganska oredigt begrepp. För att, en gång,
fästa detta begrepp, skall jag försöka, att definiera det. — »Meter
är ett Tidsmått, hvarigenom stafvelsers längd (i Tiden) mätes.» —
Vi hafva förut funnit, att Tiden var måttet för Böjelserna (se
§: 12) — äfven att Talets Materia, eller Ljudet, var Uttrycket för
Böjelserna, altså måste äfven Ljudet mätas genom något Tidsmått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
