Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Ruben G:son Berg,
sågo de icke annat, än materiela Menniskor, blott att de tillade dem
odödlighet och en större värkningsförmåga. Och äfven just
begreppet om flere Gudar antyder en materialistisk Tendens. Nu
hafve vi funnit (denna §: b) »att Materialismen i sin början har
ett yttre sken af en sorgfri munterhet». Ty då den, annars
döda, Naturen öfveralt röjer lif och förnyelse, då, i synnerhet uti
Söderns sköna länder, alla djur, alla växter andas fullhet och glädje,
så måste detta äfven hos Menniskan värka en lekande munterhet,
som är så mycket mera sorgfri, ju mindre man i Naturens
skenbara lif anar inflytelsen af en högre verld, och således obekymrad
om någon sådan, aldrig låter någon skräckfull Responsabilitet tvinga
sina handlingar, utan lefver efter egen Souverainetet. Denna
lekande, sorgfria munterhet är det som lefver i den Ioniska Poesien,
hos Homerus, hos Anakreon &c. Men, consequent ledd ur sin
grundprincip, måste Materialismen, då den hunnit mogna, bilda den högst
tragiska idén om ett oundvikligt Öde*, som antingen hos
Philo-sopherna directe, eller hos Folket ofvan om deras Gudar, tyranniskt
beherrskar Verlden. Spår till ett begrepp om ett sådant Öde, finner
man redan hos Homerus, men det var ännu för nytt, för att hafva
någon tragisk inflytelse på denna tids glada, sorgfria ande. Det är
först då Ioniska Kosmogonien nådde sitt slut, som också detta
be-repp var utvekladt. Nu framställer det sig i hela sin grymma,
mörka dysterhet hos Sophokles, och det komiska hos hans
samtida Aristophanes, var icke Joniens lekande skämt, utan kanske
Förtviflans vilda skratt. Ehuru väl efter Sokratis tid den
Grekiska Philosophien hade en annan rigtning än Kosmogoniens,
så var den likväl till största delen Materialism, dels dold såsom hos
Stoikerne, dels prononcerad såsom hos Epikurus. Platons
philosophie var visserligen Idealism, men så väl denna som följande
tiders philosophie hade ingen verkan på den grekiska Poesien. Den
äkta Hellenismen slutade vid Perikles, och den nyare Grekiska
såväl som den Romerska Poesien var dels ren imitation deraf, dels
härmade den dess ande.
f. Att de Österländska Folks, hvars Poesier vi känne, äfven
som Skandinavernes Religion var Intellectualism, det anser man
afgjordt. Obeskrifligt mycket är oss okändt i denna högst
märkvärdiga del af den menskliga bildningen. Af alt mitt hjerta gärna
medger jag, att jag kan hafva orätt, att jag djerft framkastadt en
osäker Hypothes, men intressant blir det i alla fall, att man finner
* Se äfven denna §: b vid slutet.
ê>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
