Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. 229
den rigtning, som den nödvändigt måste taga bland ett folk, der
denna slags forskningsanda råder.
Men sedan Humes skarpa Skepticism störtat Locke, och med
honom all utsigt för Tänkaren gick förlorad i den reela Empirikens
område, så öpnade den djupe Kant ett fält för Menniskoforskningen,
som, om det icke var nytt, likväl aldrig på hans sätt förr varit
betraktadt. Det var den ideela Empirikens fält. Den eld, som Kant
först tändt, flammar i Tyska Litteraturen och äfvenså i den moderna,
äkta Tyska Poesien. — Häraf inser man således, att lika så mycket,
som Idealismen är öfver Materialismen så mycket är också den
Tyska öfver den Fransyska Poesien.
Hvarje Poem bär stämpeln af sin författares philosophiska
bildning. Der nu denna bildning är Empirisk, antingen reel eller ideel,
så finner man att den deraf afhängiga Poesien måste på samma sätt
bedömmas, som Empiriken sjelf.
Ehuru mycket man, stående i denna synpunkt, kunde säga om
den Fransyska och Tyska Poesien, så stannar jag likväl här,
emedan jag tror mig hafva sagt nog, för att rättfärdiga mitt omdöme.
— Den som icke inser huru mycket godt, för den Europeiska
bildningens framsteg, både den Tyska och Fransyska Litteraturen gjort,
den är en kortsynt eller ganska ensidig menniska: men icke mindre
kortsynt är den, som, envist qvarstående vid antagna åsigter, tror
det vara ensamt rätt, som endast på sitt ställe var rätt, för att
bereda vägen förr[!] ett kommande — eller den, som tror sig vara
uppe i våningen, då han blott står på ett af de bredare
Trappstegen. — Utinam videat, cui oculi! —
28. Det gifves en slags Skenbarhet, som för den Menniskan,
som eger den, framställer sig såsom sanning, men hvilken jag dock,
till skilnad ifrån den Absoluta, Verkliga Sanningen, vill kalla
Sub-jectiv Sanning. — Hvar och en är en product af sitt Land och
sin Tid. Deraf kommer, att i särskildta Länder och i särskildta
Tidehvarf, hvar och en gjör sig sin föreställning om det högsta Väsendet.
Den som nu icke genom en förskämd Moral och onda Böjelser,
genom system-högmod, ensidighet eller capricer,, skapar sig sjelf
en tillgjord idée derom, utan som, lefvande i sin Tids och sitt Lands
medfödda ande, rent och uprigtigt höjer sitt hjerta till sin Gud,
och lefver efter de föreskrifter som honom blifvit gifna, hos denna
Menniska blir föreställningen om Gud subjectivt sann. Likaså blir
den för den uprigtige Tänkaren, som, då han finner bildningen i
sin Tid och i sitt Land falsk eller skef, höjer sig öfver densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
