Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. 233
Trubaduren.
Uti en dal, der höga popplar susa,
Jag lekte sorgfri bort min barndoms dar;
De sköna dar, de herrliga, de ljusa,
Än stå de troget i mitt minne qvar;
Fast mången sorg min glädjes blommor härjat
Och vinterns rimfrost mina lockar färgat.
Min Fader tågade till helga grafven,
Då jag, än späd, låg på min moders arm;
Men ack, han föll för Saracenens glafven
Och sände oss en afskedshelsning varm.
Vid detta budskap, med oändlig smärta,
Min Mor mig tryckte tröstlös till sitt hjerta.
Jag var då allt hvad hon på jorden hade,
Som henne fästade vid lifvet qvar,
Med barnslig oskuld jag till henne sade:
»Men, säg mig, Mamma, hvar är nu min Far?»
Hon teg, men såg på mig med tårfylldt öga
Och sträckte handen upp mot himlen höga.
Se’n lefde vi i dalens lugna hydda,
Min mor och jag ett stilla, fridfullt lif;
Förnöjsamheten var vår måltids krydda
Och harpans ljud vårt älsklingstidsfördrif;
Min moders sång till harpans gyllne strängar
Ljöd mildt, som vestans sus i blomsterängar.
Musikens ljufva konst min mor mig lärde
Och redan tidigt älskade jag den;
Nu eger den för mig ett ökadt värde,
På jorden harpan är min enda vän,
Ty alla andra ha’ mig öfvergifvit,
Min harpa ensam trogen mig förblifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
