Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta ungdomsarbeten af G. J. L. Almquist. Utg. af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 Ruben G:son Berg,
Jag ville skåda henne engång än;
Och mot en löfklädd pelare mig stödde,
Mitt öga tårades, mitt hjerta blödde.
Nu bröllopståget in i kyrkan trädde,
Främst Beatrice vid fadrens sida gick,
Men denna prakt och ståt ej henne gladde,
Hon sväfvar fram med sänkt och sorgsen blick.
Dock skön hon var i hvita bröllopsskruden
Svartlockiga och marmorbleka bruden.
Hon uppslår ögat och dess blick nu dröjer
På mig, som med förtviflan henne ser;
Derpå hon ödmjukt den mot himlen höjer
På marmorgolfvet dignar sanslös ner.
Jag genast fram till hennes bistånd hastar
Och vid dess sida uppå knä mig kastar.
Hon än en gång slår upp sitt klara öga
Och ser på mig, som bredvid henne står,
Och säger, visande emot det höga,
Fast öfver kinden smyger tyst en tår:
»O Herman, Herman, du ju mig förlåter,
I ljusa himmelen vi råkas åter!»
Och lik en harpoton, som sakta ljuder
Igenom rymden och förklingar se’n
Ett svagt »farväl» hon nu åt alla bjuder,
Hon drar en suck och anden flyktar hän.
Och sig på rena, silfverhvita vingar
Ur gruset upp till ljusa ethern svingar.
Förkrossad utaf bitter, gränslös smärta,
Jag öfver henne sakta böjer mig
Och lägger handen på dess rika hjerta,
Men, ack, det tystnat, det får hvila sig!
Nu Riddar Kunz, som först sig hemtat åter
En bår af grenar hastigt göra låter.
Och talar så: »Gån varligt med er börda
Till slottet upp, dit snart jag följer er.
Och ni, hvars åsyn henne kunde mörda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
