Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms bref till Euphrosyne. Af Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Josua Mjöberg,
fullt hjertas välvilja mot en man, som anser sin lefnads lidanden
tillräckligt belönade, då han varit mäktig att förvärfva sig sådana
varelsers förtroende och förtjusning2. Hvarföre har Försynen gjort
oss personligt främmande för hvarandra? hvarföre har den lagt
rymder och förhållanden, kanske oöfverstigliga, i vägen för ett mera
omedelbart umgänge? Om Ni ändå bodde i Upsala! Hvad det
skulle vara mig ljuft, att tala med Er, att läsa med Er, att gå Er
tillhanda med alla för mig möjliga tjenster! Och jag tror icke, att
Ni här skulle få ledsamt. En sällskapskrets har här begynt bilda
sig3, der de utmärktaste och bästa individuerne af båda könen kunna
träffas; der läsning, musik, sång och förtrolig conversation,
åtminstone för stunden förjaga jordens bekymmer; och der jag skulle bli
än mera välkommen, om jag finge, en vacker dag, införa den unga
Sångmön Euphrosyne vid min sida. — Men man måste nöja sig
med hvad som är, och om ej förr, råkas vi väl i en fullkomligare
tingens ordning, der alla i det timliga endast grundade band
och bojor försvunnit. Låt oss dessförinnan, som Skriften säger, hvar
å sin stad kämpa en god kamp, med renhet, med tro, med
hopp, med tålamod, med tunga och med panna!
Troligtvis har min goda Laura redan sett den nyaste Poetiska
Kalendern, och der igenkänt trenne af de lyckliga försök, son hon i
somras tillskickade mig4. Jag har infört dem på eget bevåg, och
2 »Med den svärmande förtjusning som tillhör ert namn emottog jag ert
bref ~ rädd at hvarje öga skulle beröfva mig helgden af dess ägande flydde jag
med min skatt från alla vittnen i naturens famn, och anförtrodde min själ ät en
vän. Ehuru okänd, talade dess röst sympathiens språk, som en god ande från
en bättre verld; och mitt hjerta kände det djupt det goda det ädla det sanna som
talar i hvarje rad, likt strålar från en själ. Min beundran, min högaktning och
mina tårar voro de tysta offer Ni erhöll, och under den blygsamma slöja hvari
den unge skalden gjömmer sin öfverlägsenhet ville jug tillbedja gudomens afbild,
men rodnande för mig sjelf och min djerfhet at hafva frambragt något så
ofullkomligt och barnsligt som dessa små försök, för snillets och talangens höga domstol
— och åter glad som ett barn at denna djerfhet gjorde mig så lycklig: jag ägde
ert bref, jag läste i er siäl och det som mäst förtjuste mig var er hjertliga
godhet, er milda skonsamhet, och de hulda råd som det ädlaste hjerta ingifvit».
Euphrosyne till Atterbom den 23 dec. .1816.
3 Jfr K. Warburg, Illustr, sv. litteraturhistoria, 2: 574.
4 »Min öfverraskning var ej liten, då jag i ett sällskap i Julas får se den
poetiska Galendern för det nya året; min glada nyfikenhet fattade så begärligt
efter den välkomna boken, och det första jag får se var ett. af mina små stycken.
Min förvåning var öfver all beskrifning. En hög rodnad purprade mina kinder
och en liten fåfänga smög sig in i hjertat, men som hastigt utträngdes af en äd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
