Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms bref till Euphrosyne. Af Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 Josua Mjöberg,
endast Ert minne ledsaga mig. Tack för Er poetiska kyss12. Den
återsändes på prosa, men icke mindre varm, af Er trofaste vän
Atterbom.
4. Åsbo, i Östergötland, d. 20 Jun. 1817.
Nej, min ömma, hulda Julie, jag kan ej längre dröja med att
tacka Dig för vårt sista möte och den vällust som din personliga
bekantskap beredde mig. Nyss ur sömnens armar uppstånden,
helgar jag dessa första ögonblick af en skön sommardag åt Dig; ack,
din ädla, sorgsna, vänliga bild lefver evigt i min själ — tänker Du
äfven någongång på mig? Det kostade så mycket på mig, att
skiljas ifrån dig — så mycket, att du säkert ej märkte det, emedan
jag ansträngde alla mina krafter för att ej onödigtvis sönderslita
dig och mig. De få timmar, som vi tillbragte tillsammans, gåfvo
dig i mitt inre samma förhållande till mitt hjerta, som om du varit
uppväxt med mig från våra första barnaår och som hade jag till
dig alla en Brors ljufva pligter och förbindelser. Gud vet, hvad
jag för Dig beder och önskar; måtte han höra mina böner och
uppfylla åtminstone den ringaste af mina önskningar! Att resa bort i
främmande land och veta Dig vara i nöd — det är grufligt. Jag
har skrifvit till min vän Afzelius1 och ytterligare uppmanat honom
12 Det nämnda brefvet afslutas med följande verser, i hvilka en tydlig
återklang af Atterboms Anderöst märkes:
Ser Du en fånge i den höga muren
Som stilla flätar tålamodets krans,
Hvars galler purpras af en återglans
Ifrån en anad verld på ljuset buren.
Der ljuder under ensamhet och smärta
En återklang ifrån din Lyras slag,
Och känslans spegel fattar hvarje drag,
Af himlens urbild i ditt rena hjerta.
Hör Du i qvällen vid en stilla hvila
I löfvens hviskning, vid din fensterkarm,
En klangfull ljuf accord, från Luthans barm
På Vestans andevingar till Dig ila.
Det är Julie. Må broderhjertat ana
En systerkyss på aftonfläckten förd!
Och hvarje ton af Sångens Älskling hörd,
Mig till fullkomligare anslag mana.
1 Arvid August Afzelius, vid denna tid lärare vid frimurarebarnhusets
skola i Stockholm och e. o. hofpredikant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
