Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms bref till Euphrosyne. Af Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterboms bref till Euphrosyne. 75
de senares fullbordan! Sjelf har jag inom mig, i det närmaste,
dödat allt hvad önskan heter, liksom jag för långa tider sedan
upphört att hoppas och vänta någonting. Tro derföre icke, att jag
mindre varmt älskar mina medmenniskor och mitt fädernesland,
eller att jag icke står fast vid beslutet att uppoffra hela mitt lilla
lif och min lilla kraft för den idee, som eldade mig vid mitt första
uppträde. Men mitt fel består deruti, att jag ännu icke fullkomligt
hunnit utrota ur mitt inre alla fordringar på att vara något mera
än ett blott verktyg, ett redskap; icke fullkomligt hunnit qväfva
allt begär att dessutom njuta af lifvet någon hvila, något nöje,
någon förfriskning. Jag arbetar dock på med all makt, att lara
mig värdigt bära mitt öde. Mina ögon hafva mellertid blifvit en
liten smula bättre.
Hvad den »qvinnan» angår, som Du systerligt önskar att jag
måtte finna, så kan Du visst med skäl förmoda, att jag hvarken
som man eller poet är för en sådan phantasi-bild känslolös. Den
är, tyvärr, af alla den svåraste tillintetgöra. Men med hvart nytt
år visar sig allt mer och mer ohöljd för min blick omöjligheten att
få den förvandlad till verklighet. Liksom Jungfru Maria (sans
com-paraison föröfrigt) sade, att hon visste af ingen man, så kan
jag säga, att jag vet af ingen qvinna; och jag blir sannerligen
den förste och den siste poet, om hvilken Biographerne få att
berätta, liksom om Tilly och Carl XII, att han aldrig njutit en qvinlig
omfamning eller ens erfarit smaken af någon annan kyss, än blott
vänskapens. Om ej genom annat, måste jag åtminstone derigenom
förvärfva mig ett slags märkvärdighet i Poesiens annaler. Goda
Syster! jag är icke älskvärd, jag kan ej göra anspråk på att väcka
någon flickas kärlek; jag förtjenar icke den himmelska lyckan att
älska och vara älskad; derföre händer den mig ej. Jag har också
längesedan resignerat på alla dylika förhoppningar. Dessutom äro
mina utsigter på befordran ganska tvetydiga, och i alla fall ville jag
ej få maka för min sysslas skull.
Jag beder Dig i samma kärleks namn, att bekämpa din inre smärta — det är
ju ännu tid. — — — Det jag helst skulle önska vore att Du fann en qvinna
som Du kunde älska — som kunde första och värdera Dig. Då skulle Du snart
se lifvet i en annan dager. — Bäste Atterbom! var mycket varsam — Du
nämner att Du fått ondt i ögonen — arbeta ej för trägit ty om de ska hämta ny
styrka sedan de nu äro försvagade, så måste de hvila. Du har så många
vänner omkring Dig hvars umgänge kan ersätta brist af läsning». Euphrosyne till
Atterbom den 20 dec. 1821.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
