Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atterboms bref till Euphrosyne. Af Josua Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atterboms bref till Euphrosyne. 89
31. Upsala d. 16 Febr. 1824.
Min trofasta Syster!
Förlåt din slarfvige Broder Atterbom, som på så lång tid ej
har låtit höra af sig. Jag blef nyss rigtigt förskräckt, när jag
framletade Ditt sista kära bref, och fann, att det var dateradt d. 1 1
December! — Min Gud! hvad tiden förlöper hastigt, och hvad
jaa har varit försumlig! Också är den postdag, då man afsänder
bref till Westmanland, i det afseendet högst fatal, att brefven måste
vara inlemnade till kl. 4 på e. m. och således antingen skrifvas
under sjelfva matsmältnings-tiden, då jag alltid mår mycket illa, eller
ock på förmiddagen, som är min egentliga arbetstid. 1 dag har jag
ändock gripit till den sednare utvägen, sedan jag länge varit plågad
af samvetsagg öfver mitt (till utseende) så ovänliga uppförande mot
Dig. Min enda tröst är, att Du tillräckligt känner mitt hjertelag,
för att icke tvifla på mina tänkesätt och icke dömma mig efter
skenet, ehuru mycket det må vara emot mig.
Jag hoppas, att Du nu hunnit lugna ditt sinne ifrån den ganska
naturliga och billiga förtrytelsen öfver de Lindebergska infamierna.
Min bästa Euphrosyne! Odyssévs- tillstoppade sina öron med vax
för att icke höra Sirenernas sång; tillstoppa Du också Dina öron,
på hvad sätt som helst, mot skränet af det pack, som i Stockholm
bemäktigat sig Dagblads-litteraturen. Visserligen äro Captén
Lindeberg, Argus o. s. v. inga Sirener; de härma i stället Scyllas
hundglafs: men just derföre böra de vara oss så mycket mindre
farliga-Låtom oss i stillhet utarbeta någonting så Vackert och Fullbordat,
som vi med allvarligt samlande af all vår kraft förmå,
och, när det hunnit i våra ögon sin tillbörliga grad af färdighet,
slungom det ut ibland den såkallade Allmänheten, obekymrade om
alla dess följder! Fortfara vi på det viset hela vår lefnad igenom,
så erhålla vi en säker öfvervigt; först och främst hos de med oss
samtidiga läsare, som äga fördomsfritt hufvud och lifligt hjerta, och
sedermera hos efterverlden, då de ephemeriska dagblads-skojare, som
nu förfölja oss, längesedan äro glömda och multnade liksom deras
lumpna tidningshögar.
Under hela sistförlidna Termin, ända inemot Jul, var jag
hindrad af Latin och Disputations-gräl från all befattning med Poesi.
Sedermera vistades jag ett par veckor i Stockholm, och från
medlet af Januari har jag åter börjat sysselsätta mig med att närma
min Ö till sin äntliga fullbordan. Den är ämnad att utgifvas i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
