Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobias Norlind, Vadstena klosters veckoritual
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vadstena klosters veckoritual. 17
närmare; »Thera sangher [wari] ... enfallir, Ey mz bruthne röst,
ey mz discant.»1
Hade väl Sverige då på Birgittas tid eller före 1373 någon
flerstämmig musik? Vi veta ej mycket härom. Några
notuppteckningar af flerstämmiga tonsättningar från medeltiden sakna vi helt och
hållet, men smärre historiska uppgifter tala dock för, att den
flerstämmiga musiken varit känd och odlad. Vi äga två skrifter i
musikteori i behåll, en mera kortfattad från 1330-talet skrifven i
Skeninge2, en längre och utförligare från början af 1400-talet från
Västerås3, Från år 1330 omtalas en bok med flerstämmig musik
(discantus) i Uppsala. Kaniken Mathias i Uppsala testamenterar
nämnda år d. 23 febr. en bok kallad Discantus till domkyrkan.4
På förekomsten af flerstämmig" musik vid sidan om den enstämmiga
skulle möjligen kunna tyda ett ställe i korstatuterna för Uppsala af
12985, hvarest särskildt omnämnes den enstämmiga sången till orgel:
»Cum organum dicitur cantores illius unam oram levent6. Ett
slutligt bevis för flerstämmig musik under medeltiden, åtminstone vid de
svenska skolorna, äro de af Theodorigus Petri 1582 utgifna
skol-sångerna.7
Trots Birgittas uttryckliga befallning, att i Vadstena
discantsång ej finge förekomma, vågade man likväl, åtminstone vid ett
tillfälle, öfverskrida stadgarne. Det var vid den högtidliga festen vid
Katarinas translation d. 1 aug. 1489. Nicolaus Ragvaldi ger i sin
beskrifning8 af denna fest äfven underrättelser om musiken och
betonar på flere ställen särskildt den flerstämmiga.
Innan festen begynte hade man uppsatt en särskild ställning åt
konstsångarne: »Uppå södra höga Brödra Steentrappan stodho
några stoola, togh ofvan trappona, och framman för stolenom var
uppsatt ith fagert tæpite, under huilko stodo Discantores uthvalde,
1 Se ofvan. Höjer jämför Birgittas och Petrus Olavis yttranden med en
bestämmelse vid franciskanernas generalkapitel 1310, hvari särskildt ifras mot
»cantus fractus et dissolutus».
2 Uppsala bibl., G 453.
3 Uppsala bibl., G 55. — Om dessa båda böcker se närmare Svensk
mu-sikhistoria, s. 17 f.
4 Dipl. suec, 4: 148, n:r 2762.
5 Dipl suec, 2: 260.
6 Dipl. suec., 2: 262.
7 Se härom närmare min uppsats Schwedische Schullieder im Mittelalter
i Sammelb. der I. M.-G., 1901, s. 591—596.
8 Tryckt i Scriptores rerum suecicarum, 3: 2, s. 268—275.
Samlaren 1907. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
