Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Erik Gustaf Geijers reseanteckningar från England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Anton Blanck
än jag förut någon gång sett dem. — Jag såg ett upträde på denna
Bal, som wisar huru i afseende till nyfikenhet, detta
characters-drag af en Engelsk Mob, de högre ej skilja sig från de lägre. Där
fanns på Balen en man af besynnerligt utseende och besynnerliga
fasoner, som derigenom och genom sin klädedrägt ådrog sig
allmän upmärksamhet. — Hans sko och knäspännen, hans knappar i
kläderna woro besatta med glänsande stenar, man sade Diamanter.
— För öfrigt war hans klädsel vårdslös och osnygg. Efter en Dans,
som gick högst illa och otympligt, satte han sig på en af bänkarna
— och hwar enda mska i rummet trängde sig omkring honom utan
all försyn eller förevändning. Hundra munnar hviskade på en gång:
Hvad är det? Hvem är det? Hvar är han? Ser ni honom? Har ni
sett undret? Trängseln, som i det öfriga rummet war ansenlig, blef
på detta ställe olidelig. Fruntimmerna höjde sig på tå, eller
lutade sig ner för att titta igenom någon öpning emellan mängden
af skuldror och armar. — Man hörde bakom sig en tyst otålig
stämma: Jag ser honom ej — Har ni hört, hans kläder äro hölgda
af Diamanter? Ser ni dem ej? Jo, jag tycker jag ser någon ting
som glänser. Thafs it, thafs it. De skola wara wärda 100,000 £
Jag har hört 400,000. — Det är en Westindian. — Han ser utländsk
ut. — He looks exactly as a man of Colour. — Har ni sett hans
bröstnål? Sådana conversationer hörde man rundt omkring sig,
och beständigt kommo nya, som uprepade samma frågor. —
Föremålet för dem satt ganska tranquill — talte med en och annan och
gick sluteligen sin wäg. —■ Han spelte sedan Romeo på Bath Theater
och blef uthwislad, emedan han ej wille dö fort nog.
En landsman, som länge warit i Landet, sade mig, då jag yttrade
min förundran öfwer Engelsmännernas otymplighet i deras Country
Dances — att till att dansa ovanligt wäl, så att man gör sig
be-swär derföre, anses tillhöra professionisten och ej en Gentleman. —
Det måste wara aisance, comfort i all ting. — Det samma gäller
om deras ridning — då en Svensk gärna vill visa att han kan
manegen. — Engelsmannen sitter fullkomligt så, som honom bequämast
faller, och skrattar åt den som vill förwandla ett nöje till ett
be-swär. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
