Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anton Blanck, Erik Gustaf Geijers reseanteckningar från England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Gustaf Geijers reseanteckningar från England 83
på the standing order under inquiry into the Walcheren Exped,
och på vanligt sätt genom anslag på gatorna låtit kungöra, att
sådant war ett brott mot Folkets rättigheter. Han blef upkallad för
Parlamentet af Mr Yorke och af Parlamentet sänd till Newgate,
emedan han enligt bill of Eights begått inbrott i husets privilegier.
— Sir. Franc. Bu[r]dett tog sedermera hans försvar och sökte bevisa
att parlamentet ej hade några sådana privilegier.1
Det är löjligt att i papperen läsa Lord Sidmouth’s vote i house of
peers — han vill med all gevalt wara ledare för ett tredje parti, emillan
det ministeriella och oppositon — och faller i den mäst orimliga
moderation i sin kurs emellan dessa bägge klippor.2 Se The day 23:e febr.
Garrick was the great promoter of that taste for the early
Dramatists, particularly Shakspeare, which K em b le struggles to
uphold.* Macbeth — Mother Goose efterpiece, — Macbeth pantomime,
— Werthers lidande — pantomime3, — för stora Theatrar — förlorad
mimik — skrik — Elliston’s för winst bårtslösade talanger *Cum-
1 John Gale Jones var en sedan de oroliga åren på 1790-talet mycket
känd radikal agitator, ifrig deltagare i Corresponding Society, nu innehafvare
af en af tidens många debating clubs, med det klingande namnet British Forum.
Där hade man diskuterat frågan »hvilket som vore en större skymf mot
folkets känslor, Yorkes yrkande om åhörarnes aflägsnande eller Windhams (en
annan tory-representants) utfall mot pressens frihet». Båda sakerna blefvo
lika enhälligt fördömda och beslutet afficherades. Gale Jones dömdes nu till
fängelse. Detta uppkallade Burdett, som efter en principiell utredning af husets
privilegier, hvilka enligt honom gåfvo det skydd mot kronan och lorderna,
men ingalunda domsrätt öfver samhällets medlemmar, yrkade Gale Jones
frigifvande. Hans förslag erhöll efter en debatt, hvari han ej fick stöd af någon
bland whigs ledande män, endast 14 röster. Burdett införde då i Cobbets
Weekly Political Register ett ytterst aggressivt uttalande mot underhuset,
hvilket ledde till åtal och dom för brott mot husets privilegier.
Omständigheterna vid utförandet af husets beslut, Burdetts motstånd och oroligheterna
därvid har Geijer utförligt skildrat i brefven hem. Jfr Schück, Bref s. 140 ff.
2 Henry Addington, lord Sidmouth (1757—1844) tillhörde ursprungligen
Pitts-närmaste anhängare. Vid dennes första tillbakaträdande (1801) öfvertog
han regeringen och bibehöll sin ställning till 1804, under hvilken tid han bl. a.
slöt freden i Amiens. Han tillhörde Pitts andra ministär och äfven
Grenvilles. Vid denna tidpunkt stod han fri och förfogade öfver ett troget parti
i underhuset, hvilket gjorde honom inflytelserik och fruktad. Han intog en
rätt ostadig mellanställning och skildras som en mindre betydande statsman.
Hans af Geijer åsyftade »vote» gällde den spanska krigspolitiken, där han
äfven intog en mellanställning.
3 Det var modernt att arrangera pantomimer af den »stora» repertoarens
stycken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>