Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Samuel Triewalds lif och diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Martin Lamm
Boileaus kraf på sanning är ej klar för honom. Han tror sig ha
gjort nog, då han förbjuder skalden att mot bättre vetande lofprisa
personer, som ej gjort sig förtjänta af berömmelse. Ej heller
uttalar han någonsin bestämdt, att skalden bör "följa naturen", återge
det han ser. Han nöjer sig med att rekommendera ihärdigt
studium af utländska poeter. "Ett infall nätt och täckt"
representerar för honom höjdpunkten af all diktkonst. Det är
preciosite-tens, ej fransk-klassicismens ståndpunkt.
Offren för hans kritik bli därför ej de, som infört
stilförkonstlingen i vår litteratur. De omnämnas tvärtom med gillande. Han
vänder sig främst mot de sista representanterna för den Lucidorska
bröllops- och begrafningsdikten.
Under 1600-talets tvenne sista decennier hade den lätta franska
sällskapspoesien vunnit allt mer terräng i Sverige, och samtidigt
hade den pompösa och tunga tillfällighetsdikten råkat i misskredit.
De klumpigt skämtsamma bröllopskväden och de svulstiga
begrafningspoem, som hittills utgjort den mest uppmärksammade och
uppskattade delen af våra skalders produktion, började man nu
finna ledsamma och vulgära. Triewald gaf denna
smakriktning-stödet af Boileaus auktoritet. Han fördömde ej bröllops- och
begrafningsdikten, men han fordrade, att den skulle underkasta sig
kritikens domvärjo och att den skulle besjunga ett värdigt föremål på
ett värdigt sätt, och han ville ej tillåta, att den tjänade som
förvärfskälla för dussinrimmare. Själf har han, såvidt jag vet, ej
skrifvit någon dikt inom dess bägge genrer, och häruti intager han
en afgjord undantagsställning bland sina samtida kolleger.
Det är i denna opposition mot bröllops- och
begrafningsdiktningen som Triewalds kritiska verksamhet har sin tyngdpunkt.
Han kunde ej skaffa den fransk-klassiska smaken fotfäste i vårt
land; därtill var han själf för litet skald och hans uppfattning af
Boileaus läror för ensidig. Men han lyckades klart inpränta hos
publiken skillnaden mellan dem, som diktade af inre kallelse, och
dem, som endast rimmade för uppehället. Och detta var det första
villkoret för att en diktkonst med högre syften skulle kunna vinna
gehör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
