Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Bidrag till kännedomen om Kellgrens kritiska verksamhet i Stockholms-Posten från och med år 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bi dr. till kännedom om Kellgrens krit. verksamh, i St. P. fr. o. m. 1790 181
I detta sammanhang bör anmärkas, att i recensionen af "Dramen
Christina" (St. P. 1791: 35) citeras en lefnadsteckning öfver Kristina
af tysken Schroeck, på svenska, och strax innan (St. P. 1790: 285)
anmäles en öfversättning däraf. Därför ligger det nära till hands att
tillskrifva Kellgren nämnda anmälan. Af denna själf kan man dock
ej sluta så mycket, ty som vanligt, när det gäller historiska
arbeten, består den mest af referat, men detta är pikant och
kåse-serande. I inledningen jämföres dock monografin med föregående
arbeten i ämnet särskildt Arkenholtz memoarer och befinnes
innehålla föga nytt. Detta tyder åter på Kellgren, ty naturligtvis hade han
tagit kännedom om dessa arbeten vid sina förstudier till sitt nyss
nämnda drama, alldeles som ett däraf väckt historiskt intresse dref
honom att studera Sehroeck’s bok.
Alla nu nämnda kritiker har Kellgren åtminstone berört i därmed
samtidiga skrifvelser, men nu vända vi oss till en grupp andra, som
äro aktstycken i litterära fejder, han utkämpat. Därför måste de
förskrifva sig ifrån honom. Viktigast af dessa strider är den stora
med Thorild, där Kellgren dock hade Leopold till vapenbroder.
Deras bidrag äro dock merendels lätt åtskilda. I motsats till att
som Leopold intaga en agressiv ståndpunkt känner sig Kellgren sårad
öfver anfallet och nöjer sig med själfförsvar. Så gör han redan i
första svaret, som kom i inledningen till en kritik öfver en viss
Ekebergs "Tal öfver Freden" (St. P. 1791: 205) — den första
recension i Posten sedan "En Critik öfver Critiker I" utkommit.1
Utom af det kränkta själfvärjandet i ingressen få vi ett tillräckligt
vittnesbörd om Kellgrens författareskap till denna äfven annars
synnerligen intressanta recension i följande mening: "Hvad vi anse
som det första och nödigaste af alla bevis dertil (på kallelse till
skaldekonsten) är mindre at träffa här och der en skön vers ofta mödans,
minnets eller händelsens foster (på lika sätt som någre ovanligt
upskjutne sädesstånd icke bevisa en hel åkers fruktbarhet) men at
öfveralt röja rikdom." Liknande tankar belysta af samma bild
1 Inledningen är citerad hos Ljunggren (Sv. V. Ii. 1, 490—91), men
miss-visande behandlad som blott utslag uf intresse för svenska vitterhetens höjande
utan polemiskt syfte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
