Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Bidrag till kännedomen om Kellgrens kritiska verksamhet i Stockholms-Posten från och med år 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidr. till kännedom om Kellgrens krit. verksamh, i St. P. fr. o. m. 1790 183
färdiggöra just omdömena däri. Gå vi nu till kritiken själf, finna
vi ock detta personligt vibrerande språk, som är så egendomligt
för Kellgrens senare prosa. Jag framhåller särskildt dessa råder: "
Förnuft och sanning! Heliga, men evigt missbrukade ord! När fans
då en dåre, en bedragare på jorden, som ej trott eller påstått sig
äga Er på sin sida!"
Vid denna strid anknyter sig — fast på ett helt annat sätt —
också en kritik af Branders "Afhandling om det s. k. Sublima i
Litteraturen" 1 (St.-P. 1793:79) genom en liten passus däri. Den lyder:
"Måtte himlen bevara vår Litteratur för någon ny Bok af tre eller
fyrahundra sidors Volume för at visa alt det falska, orediga,
öfverflödiga i ofvan anförde definition och classification!%men må
däremot en skicklig penna häraf taga sig anledning at meddela de ljusa
och sanna begrepp i detta och dylika ämnen, som röja sig
framföralt i den för et år sedan utkomna Afhandlingen, kallad
"Anmärkningar vid Skriften Critik öfver Critiquer." Denna uppmaning
till Leopold måste säkerligen betraktas som en gärd af Kellgrens
tacksamhet för hans medverkan i kampen mot Thorild. Hade någon
annan skrifvit stället, borde han väl närmast ha apostroferat Kellgren.
Härtill kommer, att kritikern sätter Marmontels Poetik främst af
alla, hvilket passar in på Kellgren, som lidelsefullt beundrade denne
estetiker. Säkert är ock, att Bränder själf igenkände Kellgren i
kritiken, ty som ett svar därpå får man väl betrakta hans försök att
nedgöra Kellgrens verskonst i inledningen till andra upplagan af
hans " Gustaviad".2
En annan stor strid utkämpade Kellgren vid denna tid med
Nordenskjöld om några af honom öfversatta revolutionsskrifter; en
kamp som kan betraktas som sista utlöpningen af Kellgrens kraftiga
slag "prp sensu commimi". Denna polemik, som redan omnämnts af
Ljunggren, behandlas utförligt af Lagus i hans arbete: " Kellgrens finska
lefnadsminne", hvartill hänvisas.8 Det synes mig dock felaktigt att
— såsom Lagus — blott tillskrifva Kellgren "Erinringar vid Afhand-
1 Jfr därom Sv. V. H. il, 280—231.
2 Se därom Sylwan, Bidrag till svenska metrikens historia. Samlaren XIX,
sid. 17.
n Kap. XXVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
