Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Bidrag till kännedomen om Kellgrens kritiska verksamhet i Stockholms-Posten från och med år 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidr. till kännedom om Kellgrens krit. verksamh, i St. P. fr. o. m. 1790 197
denna tid sysselsatte han sig med att tolka Voltaires sista storverk
"Olympia" för vår skådeplats, helt visst i harm öfver de klena
öfversättningar från den store mästaren, som han i Posten gång efter
annan hade ledsnaden att anmäla och utdöma. Sin samlade
hyllning åt de stora franska dramaturgerna lämnar han på tal om
Cre-billons "lihadamiste och Zénobie" (St. P. 1791: 85): "Hvad Corneille
är i det Höga, Racine i det Ömma och Voltaire är i allt: Mästare,
Mönster: det är äfven Crébillon i Konsten at förskräcka." Vi få
dock ej glömma, att detta uttalande kom i samband med ett franskt
drama, ty annars veta vi af privata uttalanden, att Kellgren äfven
beundrade för gallisk smak så främmande sceniska diktare som
Shakespeare och Schiller.1
Betydelsen af utländska stycken som uppfostrande mönster för
vår inhemska dramatik visar Kellgren vackert i dessa ord om
öfversättningar, framkomna med anledning af Sparrskölds tolkning af de
Marvilles komedi "Den bedrägliga Anledningen" (St. P. 1790: 136):
"Bland tagne författningar til Dramatiska Theaterns fortkomst var
en af de nödvändigaste at låta öfversättningar spelas. Allmänheten,
som blott söker sit högsta nöje, liksom truppen sin största vinst
i nationala Litteraturen, som ej endast gagnas af det förträffligas
framalstrande utan ock nästan lika af det odugligas uteblifvande:
alla vinna härvid. Man skall slippa at se dessa omogna försök utan
sammanhang och styl, utan kännedom af Theaterkonsten, utan annan
Tra-gique än en vers som svåra fattas och et mord som föga rör: utan
annan Comique än et lågt Boufonnerie, misspassande infallen,
oanständiga equivoquer, triviala ordspråk, ett brottsligt efterapande af
kända personer i drägt och tal. Originale Stycken skola ej längre
uteblifva än Snillen skicklige at dem framalstra; och desse skola
altid föredraga den större äran at äfven skapat sit ämne. I väntan
derpå skall en uplyst almänhets nöje ej lida, smaken säkrare
stadgas, insigter hastigare vinnas, genom Öfversättningar af Utländske
Theatrars mästerstycken."
1 Se K. och K.-brefvet, där Shakespeare efter Corneille och Racine nämnes
hltuid de få, som lyckats uppställa en riktig plan till ett teaterstycke och
Stenhammars Inträdestal sid. 134, där det heter: »Han kunde förlika kärleken
for Racine och för Schiller.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
