Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Bidrag till kännedomen om Kellgrens kritiska verksamhet i Stockholms-Posten från och med år 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 Sverker Ek
Af detta citat få vi ock en uppfattning af Kellgrens ställning till
den inhemska repertoiren. Den fördjupas knappast, om vi gå till de
enskilda omdömena, ty dessa äro i allmänhet korta och ointressanta.
Ett exempel: Leopolds "Oden" kallas (St. P. 1790: 69) utan någon
slags kommentering "denna ypperliga Theater Piece, värd at göra
Epoque i vår Dramatiska Litteratur", "förtjent at på Scenen
up-föras i all den fullkomlighet, hvarmed den är skrifven." Utförligare
är då Kellgren, när det gäller att bevisa ett styckes svaghet. Detta
hände ej så sällan, och naturligtvis uppstodo då polemiker. Om ej
så oberättigade som Nordmarks, skada de dock ingalunda Kellgren.
En af hans mera klandrade recensioner, behandlande Paykulls
Virgina (St. P. 1790: 132), bör särskilt framhållas, ty den bevisar,
hur fri från kotterianda Kellgren var, och huru oförbehållsamt han
vågade anmärka äfven på vänner. Trots att "denna Piece har af
Allmänheten blifvit mycket applauderad", klandrar recensenten allt
möjligt: namnens modernisering, den ohistoriska handlingen i tredje
akten samt det omotiverade mordet i slutet. Stilen berömmes för
sin ledighet, som dock stundom anses urarta till vårdslöshet.
För att fullständiga bilden af Kellgren som teaterkritiker, anför
jag ett par anmärkningar, som han gör mot publiken. På grund af
stycket "Dygdens belöning" (St. P. 1791: 65) diskuteras frågan om
teaterns betydelse som dygdeskola, hvilket resonnemang slutar så
här: "Om i allmänhet denna Piecen vunnit et ovanligt bifall, är
det mycket derföre at Moralen är för alla och Smaken för få." En
annan gång önskar han med anledning af en fars (St. P. 1790: 89),
hvari "vissa friare utlåtelser" applåderats, slutligen, "at
Allmänheten alltid måtte röja samma lifliga fattning, samma hastiga tact,
samma fulla bifall för det finare skämt, som finnes i Piecer af mera
upphöjd ton."
Mer än en gång har Kellgrens verksamhet som
öfversättningsgranskare skymtat förbi, men denna är verkligen af så ingående
betydelse, att vi äfven måste ägna den några ord särskildt. I "En
Cri-tik öfver Critiker" har Thorild kallat Kellgrens ingående språkliga kritik
af öfversättningar småaktig, när det gällde goda böcker på prosa,
ty dem var vår litteratur i så stort behof af då, att en tolkning måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
