Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek, Bidrag till kännedomen om Kellgrens kritiska verksamhet i Stockholms-Posten från och med år 1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidr. till kännedom om Kellgrens krit. verksamh, i St. P. fr. o. m. 1790 199
hälsas med glädje, äfven om den ej var den bästa. Hur praktisk
och erkännansvärd denna anmärkning än är, kan den dock knappt
utdöma hela Kellgrens estetiska granskning, ty Thorild fäste sig i
detta fall blott vid samtidens behof, men ej vid det för eftervärlden
beståndande.
Granska vi däremot mera detaljeradt Kellgrens regler för
öfversättning, måste vi dock erkänna, att han kan vara ganska akademisk
och särskildt skatta åt 1700-talets arfsynd: parafraseringen eller
inskränktare: dess rädsla för det karakteristiskt målande ordet,
när detta ej tillhörde den högre samhällstonen. Kellgren var dock i
detta fall ovanligt frigjord, om han än ej tog steget fullt ut. Han
erkänner "at man aldrig mera lifligt imiterar et original, än när
man copierar det ord från ord", men han önskar dock, att stycket
i sin nya dräkt skall ha fått någon förbättring. Detta medgifvande
är väl berättigadt, så länge det följer satsen "at Bokstafven dödar
men Anden gifver lif", men kan dock få farliga konsekvenser. Så
klagar han på ett ställe, att "de engelske poeterna äro mycket
djärfva i sina uttryck" och berömmer en öfversättare för att han
"förbytt" orden, när Young talar om "Ödets Spleen" eller säger,
"at all vår Höghet är blott en galge åt vårt namn".
Dessa loford liksom Kellgrens förut omnämnda trånga syn på
Thorilds stil förråder tydligen, att han har mindre känsla för att språket
kan anpassas efter hvarje personlighets speciella kraf, utan fattar
det som mera likformigt och abstrakt. Detta är tydligen en
begränsning, som han dock delar med tidehvarfvet, men hos honom
är den parad med en, så långt hans synpunkt räcker, eminent
kännedom om modersmålet, dess resurser och allmänna språkbruk. Han
har tydligen gjort fackstudier i ämnet,1 men först och främst har
han genom långsamt filande på sina egna dikter arbetat sig in däri
och särskildt fått ett utprägladt sinne för ordens valör och
sammanställning. Hur detta intresse helt ofrivilligt ryckte honom med
sig, kan man rätt lustigt se i uppsatsen " Om Förställning och dess
1 Hans boksamling upptager Ihres »Glossariuni Sv. Got.» och »Dialect
Lexicon», Sahlstedts Ordbok, Botins »Svenska Språket i tal och skrift» och
Tjäll inans »Gramin. Svec.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
