Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden af R. G. B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
ningen" af 1828, visa sig åtskilliga olikheter. Ursprungligen var
ju dikten riktad till flera personer "utan själ och öra" — detta
förändrades, då det hela kom att gälla Spinarosa ensam.
"Lin-dern und vergessen werden" hade förut varit sångarns "lefnadslopp";
"önska, sakna, dö och glömmas" hette det åter i Atterboms
om-diktning, hvarför fru Helvig ändrade lindern till leiden, o. s. v.
Mest ändrades likväl sista strofen, som ju af Atterbom gjorts till
något helt annat än i originalet. Jag parallelliserar:
1797
Liehst du mir den Gotterfunken
Der aus heil’ger Glut entsprang
Brich den Kerker, lass mich trunken
Frei verlöschen ini Gesang.
Dies Atom vonWonn’ und Schmerzen
Dem du gabst des Liedes Lust,
isimms zurück aus meinem Herzen
Und begrab’s in Menschen Brust.
1828
Liehst du mir, Natur, die Funken,
Der aus cleiner Gluth entsprang,
Brich den Kerker, lass mich trunken
Frei erlöschen im Gesang,
Dies Atom von Wonnund Schmerzen
Dem du gabst des Liedes Lust,
Nimm’s zurück zwn Mutterherzen
Und begräb’ Hin in der Brust.
Emellan ligger Atterboms stort och djupt gifna :
Du, som gaf mig framför andra,
gnistan af din eld, natur!
Bryt mitt fångsel, låt mig vandra,
slocknande i sång, därur!
Den atom af lust och smärta,
som du skänkte diktens röst,
tag den åter, modershjärta,’
och begraf den i ditt bröst!
Det är alltså inget tvifvel om att Amalia von Helvig
medgifvit Atterboms lån; hon har själf publicerat sitt original, något
om-stufvadt, som en öfversättning från den svenske vännen. När hon
skänkt Atterbom sin dikt, under Uppsalavistelsen eller då de
träffades i Tyskland, vet jag icke. —Enligt Wrangel, "Brinkman och
Tegnér", skulle det ej varit denna dikt, som Leopold beundrade,
hvilket Vetterlund antager, utan "Skiljer stoftet hjärtan?"
B. G. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
