Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Oscar Wieselgren
Två veckor därefter afgar Ulric Celsings första bref från
Konstantinopel, där han omtalar att han jämte sina reskamrater den 4
mars "uti fullkomlig wälmågo" anländt till sin bestämmelseort. Det
hade då förflutit åtta månader sedan resan påbörjades. Den 2 maj
nådde detta Celsings bref fram till Stockholm. Det upplästes i
rådet två dagar senare; samma dag fick allmänheten genom en
notis i "Allmänna Tidningars" statsnyheter del af underrättelsen om
beskickningens lyckliga framkomst.
Hur lifvet i Konstantinopels frankiska kvarter gestaltat sig
för legationsmedlemmarna är icke genom direkta underrättelser
bekant. Dock kan man få en viss blick på förhållandena genom
ett par bref, som den förut omtalade Petter von Heidenstam skref
under sin vistelse i den turkiska hufvudstaden. Det är till Mls
von Rosensteins uppbyggelse, som han skizzerar följande tilltalande
bilder från sin omgifning: "Det fägnar mig oendeligen att du få dt
sysslan i Paris. Jag hade i sanning brustit af harm om någon
annan tagit densamma ifrån mig. Men med dig borde och kunde
jag aldrig täfla. — I dess ställe sitter jag nu här, på den faseligaste
ort uti naturen, omgifven af alle slags faror och ohyggeligheter.
I allmänhet finnes här hvarcken practicable gator eller vägar.
Promenaderne äro på kyrckogårderne, förmodligen för att betrackta
sin dödelighet. Man kan således sällan eller alldrig gå ut. Men
voro äfven här de bästa promenader, så höllo orenlighet, pest,
jordbäfningar, upror, eld och frucktan för knif hugg, oss väl inom
hus. Vi hafva till vår Lycka en Trädgård, så stor som min hand,
hvaruti vi spassera, och vår Luxembourg är en stor Sahl. Detta är
vår ro, min bästa Bror. Huru länge jag kan stå ut därmed,
kommer därpå ann." — I ett senare bref fortsätter han sin skildring,
berörande bl. a, den turkiska rättskipningen — "hvarje Svinhund
af en, två eller tre Svantzar äger rättighet att halshugga och
con-fisquera, så mycket som behagas" — hvarefter han afslutar sin
klagovisa sålunda: "Af allt detta dömer du lätteligen, min bästa
Wann, att ingen justice här kännes; att allt är oordning och
grymm-het; att allt genie förtryckes; all hug till industrie förquäfves; att
lättja och egennytta, bedrägeri, dumhet och illvilja endast här å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
