Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Olof Tilas 23
Kom hjelp mig warens blomster strö
Den bästa dödt, lät alt då dö.
För mig blir Floras glada park
Med alla kransar
Och fordna dansar
En ödemark.
Nej wäckom glädjen än en gång.
Han lämnat oss sin muntra sång,
Wår frögd hans sista wilja war.
Hans eld förswunnit
Men der den brunnit
Är wärmen qwar.
Lisette munter qwick och mild!
Ditt wäsend sjelft bör bli hans bild:
Din wänskap utgör hans beröm.
Som han dig frögda!
Som han, gör nögda!
Som han, war öm!
Bland Klerckers genealogiska anteckningar på Kungliga
Biblioteket återfinner man föremålet för Tilas hyllning. Hennes namn var
Elisabeth Arbin, hon var född 1750 och dotter till en kapten vid
fortifikationen, Georg Arbin. I öfrigt finnas blott några torra data till
hennes biografi. Vid 27 års ålder, alltså fem år efter Tilas död,
gifte hon sig med en artillerikapten vid namn Carl Johan Coyet.
Hon afled 1789.
Den diktsamling, som var Tilas afskedsgåfva till ifrågavarande
dam, är till sin karaktär en visbok af det slag, som under denna
tid var så ytterst vanligt. Inledningsstrofen oberäknad, innehåller
den 114 dikter, svenska och franska i omväxling. I allmänhet finnes
vid dikterna utsatt den ej sällan ur tidens rika operettrepertoar
hämtade air, efter hvilken de skulle sjungas. Liksom hos de flesta
af tidens visdiktare tyckas äfven hos Tilas text och musik stått i
nära samband med hvarandra. "De fleste af Frih. Tilas
skaldestycken", framhåller också Regnér i Svenska Parnassen 1785, (sid.
19), "äro gjorde för sång, och böra därefter dömmas, emedan sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
